Lotta och familjen

Japp, det är det jag håller på med. Jag har misstänkt det länge men inte gjort något åt det. Men så gick jag till läkaren i förra veckan för att jag är så trött. Och när jag förklarade hur jag mådde tittade han bara på mig och sa: Det finns ett namn för det du känner. Utmattningssyndrom. Då blir man trött, ledsen, förvirrad glömsk osv. Vi kom fram till att det troligen började förra året när pappa vart dålig och jag hamnade i en spiral av stress och kände att jag aldrig var bra nog.

 

Så nu är jag sjukskriven 50% och ska vila och göra det jag vill. Om det är att sova en dag är det okej, om jag vill gå i svampskogen så ska jag göra det och jag måste börja att träna. Fysisk aktivitet på recept var självklart så nu ska jag köpa sim/träningskort i simhallen. Att börja träna var ett "krav" från hans sida, ett led i behandlingen. Sen blir det samtalskontakt också.

 

Jag försöker hålla mig ifrån att börja ta medicin och att slippa sjukskriva mig till 100%. Jag borde ta medicin men just nu är jag bara så rädd att gå upp i vikt av den. Jag vet att jag kommer att sjunka ännu djupare om jag går upp i vikt igen. Jag måste iaf försöka utan så får vi se om det går. Märker jag att det inte funkar får jag ringa läkaren så får jag hjälp med det direkt.

 

Jag är så trött på uttrycket "det är bara". Jag hör det konstant, det är bara att göra det och det och det och det och det. Jag försöker förklara för folk att nej, det är det inte. Inte för mig men eftersom det är så för dom så är det ju lika för mig, eller hur? Så det är skönt att kunna berätta hur det funkar nu. Jag kan inte, faktiskt.

 

Så nu börjar en ny del av mitt liv. Att sluta stressa. Jag tror nog att många tycker att det här är larvigt. Jag har väl aldrig stressat så mycket? Men jo, jag är totalt galet stressig. Jobbet är en sån liten del i det hela. Det är så mycket som snurrar för mig. Men folk får tycka vad dom vill. Verkligheten är sån här. Jag håller på att knata rätt in  väggen och gör jag det så är det kört. Då kommer jag inte till jobbet, kanske inte ens upp ur sängen. Jag måste lära mig. Framförallt måste jag sluta ha dåligt samvete för allt jag inte orkar/hnner med. Jag går ständigt runt med dåligt samvete över saker som jag inte har hunnit med. Det funkar inte!