Lotta och familjen

Idag åkte jag och Anneli till ikea för lite shopping. Med mig hem har jag ett nytt matbord, 4 stolar, 2 svankkuddar, 4 bordstabletter, 2 vita stolsdynor, 1 pläd, 1 lila lampskärm, 1 bäddmadrass och ett madrasskydd. Nu är jag redo känner jag! När Fredrik har flyttat ska lägenheten förvandlas till min och ungarnas. Vi ska klara av det här, det kommer gå skitbra för oss. Det kommer att bli jobbigt men det ska gå bra. På lördag när dom flyttar håller vi oss borta och åker sen hem på kvällen när dom åkt. På söndag kommer pappa hit och hjälper till att flytta ut ena sängen så vi får ha den som soffa tills vår nya soffa kommer. Så på lördag kväll/söndag morgon får vi ha picnic-mys på en madrass på golvet framför TVn. Vi reder oss!

Fredrik har gjort sitt val, det är han som går förlorande ur det här. Han var den som inte var villig att kämpa utan bara gav upp. Jag har avslutat min tjänst som hushållerska.

Jag glömde ju! Jag tror inte jag har visat vilken soffa jag ska ha? Här är den iaf!

Igår när jag hämtade Alicia på dagis så sa en fröken till en annan: Jag kommer sen vid halv fem och hjälper till att ställa i ordning. Jag undrar då om dom ska jobba kväll? Dom tittar bägge på mig som jag vore dum i skallen, pekar på anslagstavlan och konstaterar att det är ju föräldramöte ikväll... Ojdå, det hade jag missat...

Jag ringer till Anneli i ren desperation och tack och lov kunde hon ha ungarna så jag kunde gå dit. Nu sägs det inte så mycket nytt på dessa möten men ändå...

Nu ska jag duscha och klä på mig. Sen ska jag åka och hämtaAnneli och Anton och åka till ikea och kolla runt. Jag ska nog köpa bordet och stolarna. Eller så gör jag det sen, vet inte riktigt hur jag ska få plats ;)

Är dagen bra eller dålig? Svårt att säga för jag vet inte. Både och tror jag. Efter att igår kommit hem från jobbet och hittat disken som F lovade att ta hand om (eftersom det var hans och ungarnas) och dessutom hittat soppåsen han lovade att ta ut så känner jag någonstans att jag är trött på att vara en hushållerska. Hjärtat skriker av sorg men hjärnan säger att ja, kanske kan jag få det bra även utan honom? Just nu vet jag inte om jag riktigt tror på det men jag måste tro.

Bara två (eller tre) dagar kvar beroende på när han får tag i en bil som kan köra grejerna. Jag känner mig stressad, jag vill inte. Det blir så uppenbart att det faktiskt är över sen. Idag har jag packat ner handdukar och lakan till honom. Tur som hade jag sparat alla hans gamla handdukar så det har han gott om. Lakan är det sämre med, jag hittar inte ett av dom han ska få ta med sig. Han får ta ett annat så länge för det lär ju ligga någonstans och skräpa. Det känns så jobbigt att packa ner saker och veta att det är för att han ska flytta, så fel... Men nu är det som det är...

Detgår troll i soffan från ikea. Nu har jag försökt beställa den i två dagar men alla säger olika. Kanske, kanske kommer jag kunna köpa den nu, sitter med ikea i telefonen och väntar och väntar :) Jag kom fram till att det var billigare att beställa på telefon då jag får uppbärningen på köpet, köper jag den på ikea här i närheten får jag betala ytterligare 400,- för att dom ska bära upp den. Det tar lite längre tid men det är det värt :)

Wihooo nu är soffan beställd, preliminärt leveransdatum är 10/10-11 det kommer nog att bli riktigt snyggt :)

Har varit till ikea idag igen. Det är så dubbelt att gå där. Å ena sidan ska det bli kul att få göra om lite, å andra sidan blir jag ledsen av att gå där och titta på möbler. Nu har jag börjat fundera på att kanske köpa nytt matbord också. Jag gillar verkligen det som finns men det är lite litet när det inte är utfällt och jag orkar inte fälla ut det till vardags. Sen är det i "fel" färg dessutom. Sen vill jag ha ett hem som är mitt och inte vårt. Någonstans känner jag att jag är värd det. Dom som står mig närmast vet hur snål jag ändå är mot mig själv många ggr. Alla andra får det som behövs och själv köper jag så billigt som möjligt till mig.

Jag är sugen på att köpa det JAG vill ha den här gången! Det är också anledningen till att jag lägger 1000,- extra för att få den färg på soffan som jag vill ha. Jag tror knappt mig själv när jag säger att jag tom tänker köpa två soffkuddar för 200,-/st. Vad hände med mitt snålande ;)

För övrigt är det även idag en dålig dag. Jag har knappt kunnat äta alls. Åt några äppelbitar med kesella till frukost. Sen en latte och 1/3 chokladboll. På ikea åt jag ett rosenbröd och ett ägg. Sen när jag skulle gå skulle jag ta en korv tänkte jag för jag var hungrig och var tvungen att äta. Fick i mig halva efter att ha kämpat massor. Sista tuggan bara växte och växte och hade jag varit ensam hade den fått komma ut igen. Nu har huvudvärken kommit som ett brev på posten. Till middag idag blir det köttfärssås och spagetti, enkelt och det brukar funka ganska bra för mig att äta. Håll en tumme... Från tisdagen förra veckan tills igår hade jag gått ner 2,5 kg. Kul att gå ner i vikt men kanske inte när det beror på att jag knappt kan äta... alls...

Då är detdags att hämta Alicia på dagis. Idag berättade Fredrik där och en av hennes fröknar var ju med på den tiden då vi separerade förra gången. När allt vart bra vart hon så glad och kramade om mig och höll på. F sa att jag inte vill prata om det men jag misstänker att hon inte kommer kunna låta bli. Jag tog det beslutet då jag vill att dagis/fritids/skola ska vara en fristad för ungarna, ingen av dom eller deras kompisar ska råka höra något om mig och F och jag ska inte vara ledsen eller arg. Jag hoppas att det kan accepteras på alla ställen.

Idag var vi och handlade nya gympaskor till Alex. Hans gympapåse har tydligen fått ben och börjat gå. Vart den hartagit vägen har jag ingen aning om, borta är den iaf... Fredrik var ledig och åkte med, så vi käkade lite i Skärholmen. Sen åkte vi till IKEA. Jag behövde kolla soffa och lite annat och han hade en del saker att kolla han med. Jag hade bstämt mig för en soffa som såg okej ut men så väl där vart jag såklart kär i en jättefin lila soffa så den må vara 1000,- dyrare men jag ska ha den! Jag ska inte köpa nått jag inte egentligen vill ha bara för att det är billigare! Jag ska trivas här hemma, jag vet att jag kommer att titta på den soffan jag annars köpt och funderat på hur det hade sett ut med den jag egentligen ville ha.

Jag köpte nya lakan till sängen också. På söndag ska jag åka och köpa en ny madrass för tills soffan kommer kommer vi ha en av våra 90-sängar i vardagrummet. Jag ska tvätta lakanen jag köpt så jag kan bädda helt rent när vi kommer hem på söndag. Börja om helt från scratch!

Senare idag ska vi gå igenom lakan och handdukar så Fredrik får med sig grejer. Känns faktiskt jävligt jobbigt att bara tänka tanken. Undrar hur många tårar som kommer att fällas under kvällen...

Just nu lever jag inte, jag överlever. Jag tar minut för minut och försöker klara av att se Fredrik packa sina saker utan att bryta ihop. Jag trodde inte det skulle vara fullt så svårt att se honom plocka ner sina saker men det är verkligen skit. Den man själv älskar tar alla sina saker och sticker. Overkligt...

Jag försöker att inte fundera på varför vi inte varvärda att kämpa på, svaren jag får är inte dom jag hoppats på. Finns det ens något bra svar? Troligen inte. Men att få höra att han slutat att älska mig rätt och slätt är inte lätt att höra. Att han två dagar tidigare sa att han älskade mig betydde ingenting, det var bara ord utan mening enligt honom. Känns kul.

Om några dagar börjar vardagen igen, vår nya vardag. Där jag står med hämtning, lämning och allt annat själv. Med två ledsna barn som saknar sin pappa, ett som förstår varför pappa är borta och ett annat som inte vet, inte förstår varför hennes pappa är borta. Hur ska man kunna förklara för en tvååring? Det går ju inte...

Jag märker på Alex att det är något som är fel. Han är inte sitt vanliga lugna, glada jag. Han skriker och gormar, sparkas och slåss. Han är bara lugn när Fredrik är här men även då ballar han ur ibland. Jag förstår honom, jag ballar också ur ibland... Det är okej att visa att man är ledsen, jag önskar bara att han kunde prata med mig, med oss. Inte bara sparkas och skrika...

Vad har gått fel? Är det pga open? Jag visste innan att det är en ganska stor risk att ens förhållande spricker, det är tämligen vanligt. Det skulle ju dock inte hända oss såklart, vi skulle klara det. Jag har ångrat open sen det här började, Fredrik säger att det var det bästa jag kunde ha gjort men jag vet inte. Är det värt att förlora den man älskar för att bli smal? Jag vet samtidigt att inget säger att vi skulle klarat av att hålla ihop om jag inte gjort open. Men tankarna finns där.

Jag blir så jävla arg när jag tänker på att nu när jag äntligen kan känna mig fin. För första gången i mitt liv egentligen så väljer den jag älskar att lämna mig. Jag som äntligen ville gå ut och göra saker, jag kändeäntligen att jag vågade gå med ut. Då lämnar han mig. Jag står återigen ensam när han har det kul. Kanske är det det som är problemet. Jag var kanske aldrig riktigt välkommen hos hans vänner, nu när jag börjat ställa krav att få följa med vart det jobbigt för honom. Han kanske tog den enkla vägen ut då? En sambo eller alla vänner? För honom som är så social kanske valet var enkelt? Det är enklare att mista en än alla? Jagvet inte, jag försöker hitta en orsak eftersom han inte säger något. Jag får gissa. Kanske mår jag inte bättre av att ha en orsak men det är jobbigt att bara höra att han slutade älska mig en dag, bara sådär...

Idag är det ingen bradag. Jag vill bara gråta mest hela tiden. Jag sov så dåligt inatt att jag tom somnade två timmar på dagen efter jag kommit hem. Kunde bara inte komma upp men så kom jag på att jag var tvungen att göra köttbullar till middag så det går fort när vi kommit hem för ikväll är det föräldramöte med fotbollen. Kanske är lika skönt att ha att göra fast egentligen vill jag bara sitta och dega i soffan.

Det är jobbigt att veta att han egentligen bara är hemma nu för att packa på kvällarna. Att veta att om någradagar flyttar han, för gott. Varför var vi inte värda att kämpa för? Jag fattar inte?

Alex är så modig. Vår stora lille kille. Han vart lite ledsen när vi berättade men inte så farligt. Just då... Nu spelar han Xbox med Fredrik och ibland kommer det ett jätteutbrott. Jag gick in och sa till Fredrik att han inte är arg för spelet, att han tänkte på det... Jag gissar att den här veckan tills Fredrik ska flytta kommer att gå jättefort för oss alla. Allra fortast för Alex kan jag tänka mig.

Jag kommer spendera veckan med att städa och fixa så jag får börja på ny kula när F flyttar. Nu är jag ensam och jag kan inte irritera mig på att aldrig få hjälp så då är det bara att göra nått åt det. Jag ska även köpa träningskort, så jag kan tänka på något annat! Jag ska köpa kortet på simhallen här nedanför oss. Då får jag det dessutom ganskla mycket billigare eftersom jag har recept på fysisk aktivitet. Nu när jag inte har Fredriks lön att falla tillbaka på måste jag tänka på att spara... Speciellt eftersom jag måste köpa en ny soffa och så småningom en ny säng. Allt löser sig, det är jag säker på :)

Jag mår så dåligt idag. Vill inte vara med längre! Orkar inte! Jag som trodde jag mådde så bra, jag hade tagit mig igenom det värsta. Jag inser nu att chocken har släppt och känslorna har börjat komma. Jag bombas av känslor! Jag orkar inte, jag orkar inte...

Ett roligare inlägg mitt i all skit!

http://svtplay.se/popup/minispelare/v/2482367?pl,v,,,0.84

För er som inte redan sett det så är det Alex som gör rösten till det första ägget :)

Idag är det ingen bra dag. Troligen för att jag vet vad som komma skall... Jag har nära till gråten, tårarna bränner bakom ögonlocken. Så mycket känslor och så många tankar. Jag känner mig så ensam, så fruktansvärt ensam. För några dagar sen hade jag en familj, någon att älska. Nu är allt borta. Utan ungarna vet jag inte vad jag hade gjort, dom håller mig uppe. Jag måste ju liksom ta mig ur det här på ett bra sätt för deras skull. Jag kan inte bara lägga mig i sängen och gråta hela dagen.

Fredrik kommer att ha fullt upp, han har massor med kompisar som mer än gärna umgås med honom varenda ledig sekund. Jag tror det är grejen, han vill just nu inte leva ett familjeliv, han vill vara ute med kompisar och ha det kul. Vardagslunken är inte så rolig alla gånger. Skillnaden är ju att jag har ingenstans att fly vardagslunket. Han har haft sin radio och alla sina kompisar, fått sina brejk. Sen Alicia föddes har jag nog varit ute med kompisar utan barn en gång och det var häromveckan. När han väl varit ledig och hemma har jag också varit hemma för att vi ska umgås. Jag har tagit hand om allt här hemma under tiden. Sen har han berättat att det finns dom som klagat och tyckt att jag sköter det dåligt, jag borde ha gjort mer och gjort det bättre (F säger inte så ska jag tillägga). Trevligt...

Jag har satsat 100% på familjelivet och nu får jag ta konsekvenserna av det. Känns så lagom roligt... Någonstans vill jag veta vad som faktiskt hänt, varför har han helt plötsligt bara bestämt sig för att ge upp? Men å andra sidan, vill jag verkligen veta? Kommer jag att må bättre av det svaret jag får? Jag misstänker att jag inte kommer att göra det, fast det är klart, jag har ju inte en aning om vad som hänt. Han säger bara att han funderat och kommit fram till att vi bara är kompisar.

Det känns skönt att skriva av sig men jag väger mina ord noga. Det finns så mycket jag vill skriva, saker som hänt senaste dagarna men å andra sidan vill jag inte att det ska låta som att jag snackar skit om F. Han är ändå mina barns pappa. Just nu samlar jag kraft att ändra förhållandestatus på FB. Det beslutet ligger på mig, jag gör det när jag orkar och jag hoppas att F väntar tills jag har gjort det, som han har lovat. Bara tanken på att alla får veta är jobbigt. Precis som förra gången så är det någon del inom mig som skäms. Jag har misslyckats, jag lyckades inte, trots alla mina försök att hålla ihop familjen...

Det är så svårt att inte ringa och kolla vad han gör hela tiden. Så höll jag på förra gången och jag ska inte göra det den här gången. Jag ska låta honom gå, låta honom få det liv han så gärna önskar. Ett liv utan mig och barnen...

Jag har haft en kort bloggpaus. Det finns en anledning, I tidags kom Fredrik hem och konstaterade att nu är det slut och han ska flytta. Punkt slut. Det finns ingen anledning att kämpa och försöka utan det är bara att ge upp. Så i den här röran är jag nu. På samma ställe som jag var för snart 3 år sen.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Ska jag skriva exakt hur det här har gått till eller ska jag bara skriva det jag skrivit. Jag vet inte. Fredrik kan ta illa upp om jag berättar exakt vad som faktiskt hänt senaste dagarna. Jag vill skriva av mig men vad är okej? JAG behöver få skriva. JAG har inte dragit igång den här skiten så varför ska jag egentligen hålla tillbaka?

Han kom hem i tisdags, släppte bomben (efter att ha sagt bara dagarna innan att han älskade mig). Jag vart såklart jätteledsen och då packade han ihop och drog, han klarade inte av att se mig så ledsen. Sen kom han inte hem förrän två dagar senare. Här stod jag, kunde inte åka till jobbet eller någonting för barnen kunde ju inte gärna klara sig själva. Jag har verkligen supersvårt för just det här. Varför släppa en sån bomb i mitt knä och sen bara åka och säga att HAN inte klarar av det? Jag har liksom inget val, jag måste klara av det. Jag kan inte fly.

Vi är iaf överrens om det mesta faktiskt. Jag är helt med på att nu finns inget mer att göra. I början ville jag bara få honom tillbaka, nu har jag insett att jag aldrig mer kommer att kunna lita på honom. Vem vet när han gör såhär nästa gång igen? När tröttnar han nästa gång? Han säger att vi bara är kompisar och ja, kanske det. Men hur lätt är det att ha ett normalt förhållande när han håller på med sin radio 3-7 kvällar/vecka? Jag får ta hand om allt under tiden?

Han flyttar redan på lördag så det går undan. Jag vet inte om jag ska tycka att det är bra eller dåligt. För min del är det skönt, då blir jag av med honom och kan börja gå vidare. Plocka upp spillrorna av mig och ungarna och försöka återgå till en normal vardag, en ny vardag. Å andra sidan kanske det hade varit lättare för ungarna om han hade stannat kvar ett tag till? Äh jag vet inte...

Det är aldrig ens fel att två träter och jag tänker inte lägga skulden helt på honom. Nu är det som det är. Imorgon ska vi berätta för Alex, något som jag fasar för. Han har redan fått gå igenom det här en gång och nu ska han få gå igenom det här en gång till. Jag fasar. Jag gråter inte för mig själv men jag gråter för barnen. Vad har dom gjort för att behöva gå igenom det här? Själv är jag faktiskt mest arg. Jag har bestämt mig, jag klarar mig utan honom. Jag och barnen ska klara det här. Vi kommer få en helvetes jobbig period men det ska gå.

För några år sen var vi på rundresa i Österrike med min syster och hennes make. En kväll var vi på en pub i Wien och träffade lite folk. Där stötte jag på brezel för första gången. Dom var helt gudomliga! Stora, mjuka och varma kringlor som smakade salta pinnar. Vi köpte dom såna fler ggr under resans gång sen men aldrig hittade jag lika goda igen...

Så idag var jag inne i stan på förrättning och när jag var klar där och väntade på att klockan skulle bli 12.30 så jag kunde gå till nästa ställe gick jag runt vid Sergels Torg där det just nu är någon underbar marknad! Där fanns dom, brezel! Stora och dom såg verkligen mjuka ut och goda ut. 1 för 40,- eller 3 för 100,- Tre stycken inhandlades direkt! När jag kom hem var det dags för mellis som såklart vart brexel och jag kan lova att det blir det till kvällsmål också! Nyttigt? Inte det minsta men jäklar vad gott det är! Dom är inte riktigt lika goda som dom i Wien men nära på!



Sen gick jag och köpte mig paella från ett annat stånd. 50,- för en medium (small fanns inte utan det började på medium, lite kul tycker jag, dumt att kalla dom small och large ;)) med kyckling. Jättegott men tyvärr kunde jag inte äta så mycket så mer än hälften fick åka i soporna :(

Eftersom jag lagt in en massa inlägg om att bli Tespilot kanske ni har missat mina roliga bilder längre ner ;) När jag och Alex får plats i samma byxor, mina gamla byxor ;)

Ledsen för alla tespilotinlägg men vill man prova så får man ligga i :) Dom väljer 200 bloggare så det är därför man ska skriva inlägg men nu är det slut med det :)

Jag vill testa Arla Frukostpaket! Bli testpilot du med! Följ länken!

http://smartsontestpilot.se/arlafrukost/bli-testpilot/

Och här är en liten video också :)

http://www.youtube.com/watch?v=CyWP_RSp9y8

Jag vill bli testpilot hos smartson. Det jag vill testa är: Bong Buljongtärningar!

http://smartsontestpilot.se/bong/bli-testpilot/

Följ länken så kan ni också bli testpiloter. Hos Smartson får man testa saker ganska ofta. Filmjölk, kesella, färdigmat osv. Jag har tom fått en eltandborste att testa :)

Jag vill bli testpilot för Findus Lättpanerade fisk!

Kolla du med! http://smartsontestpilot.se/findus-lattpanerad-fisk/bli-testpilot/

Hos smartson kan man faktiskt få testa! Jag har bl.a. fått prova på en eltandborste, filmjölk, Kesella, osv osv.

Jag tror att jag har gått ner lite i vikt...


Häromdagen vart jag inspirerad att prova att ställa ner Alex i mina byxor för att se om det funkar och jäklar det gick ju! Helt sjukt att vi får plats i samma byxor! Jag kanske ska tillägga att jag hittade inte mina största byxor, det här är några jag har använt på vägen... Herrejösses!


Det var trångt och det var ett äventyr att ta sig runt men det gick! Jag får plats i ett ben!

Jag inser att jag aldrig kommer vara med på kort. Jag avskyr min haka, verkligen avskyr den! Jag tycker fortfarande jag ser smällfet ut tack vare att jag fortfarande har min förhatliga dubbelhaka. Eller nu är det mest kalkonhäng därunder men ändå, jävligt irriterande är det iaf! Jag vill också ha en fin haka så man kan se lite smal ut också :(

Jag har inte bloggat på flera dagar och idag bara kräks jag inlägg ;) Jag sitter sällan vid datorn så det är därför jag glömmer bort att blogga helt enkelt!

Igår var vi till bvc med lilla damen för en extra kontrollvägning. Nu hade hon passerat 80 cm ÄNTLIGEN! Med en hel millimeter ;) Så nu var hon 80,1 cm och vägde 10,800 gram. Det här betyder att hon har växt sen vi var på bvc sist men inte tillräckligt mycket. Hon fortsätter att tappa kurvor även om hon inte längre hoppar en hel kurva. Jag vet att många anser att man inte ska bry sig om kurvorna men jag kollar hellre henne flera ggr extra faktiskt. Så nu fick vi en tid i december igen. Den 4 oktober ska hon på extravägning på barnläkarmottagningen också, nu är hon kontrollerad åt alla håll ;)

Sen vart det en liten tonfiskmacka på subban. Efter halva mackan satt jag och funderade på varför jag var så mätt? Jag brukade ju kunna äta massor. Ända tills jag faktiskt insåg att jag hade glömt bort att jag var opererad och således inte kunde äta mer. Jäkla dumskalle man är ;)

Efter det drog jag in till stan och träffade lite andra viktopade människor. Vi var 4 stycken och det var jättetrevligt. Kom hem vid 21.30 ungefär och la mig på soffan och tvärslocknade, där sov jag tills Fredrik gick in och la sig mitt i natten :) Vi går iaf och lägger oss tillsammans, sen att jag går in mer eller mindre i sömnen är en annan sak ;)

Kom ju på att jag faktiskt har gjort en matsedel den här veckan som jag kan dela med mig med!

Måndag: Tomatsoppa, bröd

Tisdag: Köttbullar, makaroner

Onsdag: Plättar

Torsdag: Vegetarisk lasagne

Fredag: Spagetti carbonara

Lördag: Kycklingspett, hemmagjord pommes, vitlökssås

Söndag: Korvstroganoff, ris

Igår när Fredrik var ledig och vi var till bvc i Liljeholmen vart Fredrik galet sugen på en macka så det vart ett besök hos subban!

Sen idag fick ungarna plättar och jag lyxade med min kantarelltoast.

Tillslut viskar vi om att lasagnen imorgon är vegetarisk, det är ingen här hemma som måste veta det faktiskt ;) Ska bli kul att se om jag kan lura dom för jag vet att dom tycker om det (har gjort det förut också *skrattar rått*).

Alicia är smart. Hon älskar att åka rutchkana men vi har det lite litet här hemma för att köpa en liten kana. Hon fixade det dock alldeles själv. Stolarna här hemma ligger ner hela tiden för hon klättrar upp i fönstret eller på bordet så därför ligger stolarna på golvet helt enkelt. Idag tog hon en stol och vände på den, hur sjutton hon orkade det övergår mitt förstånd! Sen klättrade hon upp och wiiie så åkte hon ner. Som ungen skrattade, hon riktigt tjöt av glädje och har nog åkt minst 50 ggr sen hon kom på det :) Hon flyttar runt stolen så hon hamnar där hon vill just då ;)

Jag är galen i svamp. Plocka den är underbart roligt och jag kan spendera många timmar i skogen om jag bara får chansen. Förra veckan gick jag bort mig i skogen, gick i en fin cirekl år höger fast jag trodde jag gick åt vänster. Hur gick det till? ;) På lördag tar jag ungarna och åker till landet med Anna och Andreas, dom ska umgås med mor och far men dom träffar jag ju ändå varje dag så jag går i skogen och letar efter det gula guldet istället!

Middag idag? Ungarna åt plättar. Alicia åt faktiskt en hel bit (dvs 1)9 av en liten plätt men hon smakade iaf!). Själv gjorde en toast med svampstuvning. En blandning av kantareller och trattisar. Så gott! Nu får vi hålla tummarna för att jag hittar massor i helgen så jag kan fylla frysen :)



Svampstuvning

Jag använde redan förvälld svamp. I med smör i en kastrull, i med svampen och låt det fräsa på lite. På med mjöl och vispa i mjölk. Salta och peppra efter behag. Låt det puttra ett tag innan du lägger upp stuvningen på en smörgås och in i ugnen en kort stund.

Som vanligt har jag inga mått eftersom jag envisas med att inte mäta upp något ;)

Igår gick vi glada ner till träningen. Nåja, jag kanske inte var så glad, det här med träning klockan 18 på fredagar är riktigt skit men förutom det så var vi glada. Alex kämpade på bra, han är en kämpe även om han inte kan så bra alla ggr så gör han så bra han kan. Det är allt jag begär. Tydligen är inte det vad alla hans lag"kamrater" begär. Han stod i mål i slutet på träningsmatchen. När matchen var slut kom ägaren till målvaktshandskarna fram och jag såg hur han stod och ryckte i dom och såg arg ut. När Alex kom till mig frågade jag vad han hade sagt. Han sa att jag aldrig skulle bli en fotbollsspelare. Sen dök han ner på huk bakom vagnen och började gråta.

Han ville ha sina handskar och slet i dom, det gjorde ont. Sen sa han att jag aldrig skulle bli en fotbollsspelare, två ggr upprepade han igen. Jag vart både arg och ledsen! Det gör så ont i mig att han ska få höra sånt när han gör sitt bästa! Jag gick till tränaren och sa vad som hade hänt och att dom dom borde ha ett samtal med knattarna vad som är bra kamratskap och bra laganda. Dom brukar inte säga så sa han då. Nej, kanske inte men nu hände det. Han frågade vem det var som sa det och jag berättade. Nu hoppas jag bara att han faktiskt tar det på allvar och att dom faktiskt pratar om det hela! Jag tycker att det är minst lika viktigt som att träna passningar.

Något har hänt sen höstsäsongen startade. Jag vet inte vad för vi har varit borta dom två senaste träningarna. Tränaren (det finns två men det här är "huvud"tränaren) var inte med träningen innan det heller och igår kom han sent och gick sen igen. Jag hörde hur han stod och klagade om att folk gnällde eller nått. Jag fattar ingenting. Jag har också hört från flera håll att det är folk som är missnöjda med diverse saker men jag vet inte alls vad det handlar om. Idag på matchen frågade Fredrik vart tränaren var (idag var ingen av dom två tränarna där) och då konstaterade dom att J ("andre"tränaren) nog skulle vara med imorgon för hans son var inte där idag. Fredrik frågade var M var och då sa en, Varför inte M är här? Ja, alltså nej M är inte här... (hon är en som jag tror kan ha insyn i vad som hänt). Jag blir nyfiken... Nästa onsdag ska det vara föräldramöte och då sa tränare M igår (när jag stod och tjuvlyssnade *s*) att det skulle bli intressant att se vilka som kommer, som är intresserade och engagerade.

Det är tråkigt när man inte gör något speciellt, då finns heller inget speciellt att skriva här. Vi är liksom inne i vardagslunket här hemma.

Igår var jag på möte med Alex fröken, jag missade ju det första mötet men det var ingen fara. Alex tycker det är jobbigt att sitta och svara på frågor om sig själv, han tittar på mig och ber mig prata istället. Hon sa iaf att om han skulle tycka att matten är för enkel så får han säga till för som hon sa, det finns andra böcker och han ska inte behöva sitta och räkna saker han redan kan.

Hon frågade om han kunde klockan och jo han kan iaf hel och halvtimmar kom vi fram till. Då tittar han på klockan och säger: Nu är klockan ungefäääär 18 minuter över 2 (det var exakt på minuten). Fröken tittar på honom och konstaterar att det var väldigt exakt ;) Så man kan nog säga att han kan klockan nu utan att jag lagt märke till det :)

Han har fått sin första läxa också. Han skulle öva på att skriva siffrorna 1-5 och det var jobbigt värre för honom. Han är en fena på att räkna i huvet men att behöva skriva siffrorna var svårare. Man kunde ju tro att ettorna skulle vara lättast men som han kämpade med dom för att få dom att likna dom som var förritade på pappret.

Jag är glad för han trivs bra i skolan, han älskar att ha lektioner och dom har ungefär två om dagen, en i matte och en i svenska. Sen har dom musik en dag i veckan och gympa 2 ggr/vecka. Helt lagom start tycker jag :)

Tänkte visa några bilder på lilla damen idag :) Tänkte filma när hon dansar också men såklart tog batteriet i kameran slut på rekordtid så det blev ingen film :(


Kram min goe kompis!


Jag visar inte henne bilden efter varje foto jag tar, då blir hon såhär arg.


Ska jag få se nu? Jag kommer direkt!


Favoritleksaken som hon hittade i botten på leksakslådan!


Jag fick en idé! :)

Idag var jag tvungen att ta ungarna på skojakt. Bägge behövde några skor att ha fram tills det är dags för vinterskorna. Alex hade stora hål i sina skor, han säger att det är därför han släpar in så mycket sand. Det har han hållt på med ganska länge så jag kan inte låta bli att undra varför han inte sagt till innan att han har stora hål i skorna... Jag brukar ju inte kolla på det liksom. Jag fick iaf tag i skor till bägge ungarna! Och till mig :)


Stövlar 199,- fodrade gummistövlar 49,- och gympaskor 99,-

Gympaskorna är väl inte direkt vad jag var ute efter, lite väl mycket rosa, glitter och kraffs men hon ska ha dom tills det är dags för vinterkängorna så dom får duga faktiskt :)


Svart skor 199,- och dom vita kostade 99,-

Ganska lika i stilen med dom han hade innan som han älskade så han vart mycket nöjd!


Här är mina skor! Som jag gillar dom! Till stilen skriker dom Lotta, precis vad jag gillar :) 299,- kostade dom, nedsatta från 499,-

Eftersom Skopunkten har ta 3 betala för 2 gick hela kalaset på 700,- ungefär. Kassapersonalen stod och kollade hur vi skulle göra för att göra det billigast för mig, sånt gillar jag :)

Jag är fortfarande sjuk. Det vill inte ge med sig och det driver mig till vansinne. Därav den otroligt dåliga uppdateringen här men jag kommer tillbaka :)


Ett hjärta i min nya fina mugg. Jag har fått dille på retromönstrade muggar och i år var porslinet från COOP om möjligt ännu lite finare än förra året. I år fanns det ju dessutom frukostset med fat och skål. Fatet är i perfekt storlek för min mat så jag är mer än nöjd nu :)

Häromdagen ringde barnläkaren som vi träffade förra veckan. Hon var också lite orolig för Alicias tillväxt precis som bvc. Nu ska hon följas upp extra med vägning och mätning ungefär var sjätte vecka om jag förstod det rätt, bara för att se att hon hittar sin kurva och slutar att tappa kurva efter kurva. Jag är väl medveten om att kurvor inte säger allt men eftersom hon tappar på både vikt och längd för varje vägning känns det ändå jäkligt skönt att dom tar det på allvar! Jag ska även till bvc den 13 okt för att följa upp samma sak där. Jag tycker att det är skönt att det tas på allvar. Läkaren trodde ju att det berodde på att hon varit så mycket sjuk och att kroppen då krävde all energi den kunde få för att läka ur alla infektioner och således inte hade möjlighet att växa.

Nu är det extra fett på maten som gäller och mycket av det tydligen. Massor med energirika mellanmål. Bra energi pratar jag om nu, jag är inte mycket för att proppa ungarna fulla med godis och chips bara för att dom ska få i sig extra kcal. Tur som så äter hon iaf, om det är något hon kan så är det att äta ;)

Jag är en idiot! Jag har missat mötet med Alex nya lärare. Det är ju rätt smart... Jag brukar lägga in alla viktiga möten i telefnen men den här tiden fick vi redan innan sommaren och jag glömde helt bort det. Så nu har jag fått skicka ett skamset mejl till fröken, pinsamt pinsamt!