Lotta och familjen

En vardagsmorgon hos oss brukade vara väldigt stressig men nu har det lugnat ner sig. Jag har infört rutiner för att underlätta allt. Alicia har också börjat i skolan vilket underlättar lite då det är närmare. Å andra sidan är varenda lämning en stress i sig då hon inte alls gillar att jag går ifrån henne. Hur som så plockar jag fram kläder kvällen innan.

 

Såfort jag vaknar går jag ut med Svea en sväng runt huset. Allt för att hon inte ska lätta på blåsan inne :)

 

Jag väcker barnen om dom inte redan är uppe. Vi dukar fram frukost och äter tillsammans. Ingen TV, ingen dator, inga telefoner. Inget. Jag har alltid inbillat mig att det är mindre stres om dom får pyssla med sitt. Men jag har lärt mig att så är inte fallet.

 

Efter frukoten klär barnen på oss. Jag borstar Alicias hår. Vi gör allt som behövs för att vara redo att gå. Alex går strax innan 8 och jag och Alicia går strax efter.

 

Jag går hem, tar mig en latte och sätter mig vid TVn en liten stund. Dagen för mig har börjat. Det är nu mina demoner kommer. Jag vill äta hela tiden för det första. Jag har inte bara en medicin som får mig att vilja äta utan nu har läkaren på stressrehab lagt till ännu en. Jag gick upp två kg första veckan med den. Jag försökper låta bli. Jag lycka ganska bra på förmiddagen. Det är egentligen på kvällarna somd et värsta suget sätter in.

 

Jag kommer att vara helt ärlig from nu. Det är ingen mening att skönmåla verkligheten! När jag började med KBT på stressrehaben så kom vi snabbt på att min största stress sitter i maten. Efter andra eller om det var tredje gången ville jag gråta. Nej, maten är ett symptom på mina egentliga problem. Om jag kan bearbeta dom kan jag sluta att tröstäta. Sen var jag på gruppterapi och fick lära mig vad som händer i kroppen när man är stressad. Delen i hjärnan som styr hungern blir hårt ansatt. Plötsligt föll allt på plats. Nu vet jag vad jag har att slåss mot och det känns som att det gör det lättare. Jag behöver inte bli arg om jag en dag misslyckas.

 

Jag kommer att försöka att skriva matdagbok här. Jag kommer inte skriva varje dag. Jag måste lära mig att inte tvinga mig till något. Det här ska vara en hjälp på vägen. Inte en belastning!

Jag vill börja om. Börja skriva om det som egentligen är viktigt. Min hälsa. Min väg tillbaka från avgrunden jag hamnat i. Att vara utmattad är SKIT! Att känna sig lat hela tiden för att man inte ens orkar att torka av matbordet (för att ta ett exempel). Att veta att andras krav på att jag ska ha ett rent och städat hem inte går att uppfylla fpör jag orkar inte. JAG ORKAR INTE! Jag är inte lat, jag orkar inte. Har jag en dålig dag kan det krävas timmar av laddning för att orka torka av bordet eller ta ut soporna. Det är inte bara... Det uttrycket hatar jag. Äh, det är bara... Undra hur många ggr jag har hört det. Nej, det är inte bara. När energin och orken är slut så är den. Jag kan inte trolla fram ny. Precis som inte du kan trolla ny bensin i tanken om du fått motorstopp på motorvägen.

 

Just nu går jag i stresshantering eftersom jag är hysteriskt stressad. Mina och andras krav har gjort att jag hamnat just här. Att alltid vara till lags har gjort att jag plötsligt klampat rätt in i väggen. Jag  jobbar med KBT, gruppterapi, sjukgymnastik och har några läkarbesök. Det brukar bli två besök/veckan.

 

Sen har vi en annan del av hälsan. För ett år sen börjat jag käka ett SRI-preparat. Vikten började sakta att krypa på mig igen. Det är lätt att säga att jag bara ska sluta äta men ja... Det är inte alltid så lätt. Nu har jag börjat med yttrligare en medicin och plötsligt blev det ännu lite jobbigare. Men jag försöker iaf.

 

Jag ska försöka att skriva om alla delar av mitt liv. Glädje, sorg, ilska osv. Hur mina dagar ser ut (promenader, mat, läkarbesök osv). Kan jag hjälpa en enda människa att förstå att han/hon inte är ensam är jag nöjd. Jag tror dessutom att det kan vara bra för mig att få skriva av mig.

Igår var vi hos syrran och käkade gott! En förrätt med sill och ägg och sen lamm. Galet gott! Efterrätt vart en ostkaka med grädde och bär. Jag var så mätt så jag inte visste vart jag skulle ta vägen när jag kom hem ;) Jag glömde såklart att ta kort på varm- och efterrätt men förrätten har jag iaf kort på :)

 

 

Jag åt en toast med tonfiskröra till kvällsmål, jag och Alex åt det vid 20-tiden då hungern började att sakta smyga sig tillbaka igen.

 

 

Jag fick med lamm hem så det vart en lyxig lunch också! Glömde såklart att ta kort då med :(

 

Frukosten i morse vart lite extra då jag plockade ihop en riktig proteintallrik!

 

 

I kväll blir det lax med potatis och citonsås. Jag försöker att tänka annorlunda. Jag vill i första hand inte gå ner i vikt utan just nu är det mer att komma in i rätt vanor igen och se om det hjälper mot stressen.

I två veckor har jag varit dunderstressad. Har inte hunnit med något alls. Jag har inte behövt vara stressad utan jag har bara vart det. Skitskumt. Nu är jag sjuk. Alicia var hemma från tisdag förra veckan och Alex sen onsdagen. På fredagen började Matte få ont i halsen och mina luftrör började att spöka. Matte vart sämre och sämre och låg och skakade av frossa. Min luftrör fortsatte att bete sig.

 

Inatt har jag vaknat och hade superont i halsen. Tack så mycket. Precis vad jag behövde!

 

Det har inte blivit någon träning dom senaste två veckorna. Idag skulle jag ha gått men ja, det gick ju sådär... Däremot har jag inte fyllt i ett pass från innan. Jag är inte stressad, det kommer att bli bra det här :)

 

Jag är utbränd. Utmattad. Jag orkar inte. Ändå bestämmer jag mig för att träna 200 pass i veckan typ. Smart.

 

Idag gav jag upp. Insåg att det här med styrka inte är min grej just nu. Jag får klara mig ändå. Jag älskar att gå på pass så det kommer jag att fortsätta med. 2 eller 3 ggr/vecka får räcka bra. Nu är det nog. Jag tittar på lappen som kuratorn skrev. Den sitter på kylskåpet för att jag inte ska glömma.

 

Hitta balans!

Lagom mycket

- Träning

- Mat

 

Att jag ska ha så grymt svårt för balans! Allt eller inget. Jag ska kontrollera allt. Jag blir galen på mig själv! Jag försöker att hitta mig själv, jag lär mig nya saker om mig själv varje dag. Den här läxan lärde jag mig idag. Jag valde att skippa träningen. Jag orkade med att göra saker idag. Jag kan glatt meddela att julsakerna nu är på vinden ;) Jag tränar slut på mig varje dag när jag gör 2-3 pass. Jag måste lugna mg nu. Mn jag ska fortsätta träna för jag älskar det!

 

I helgen blir det helstekt kyckling i min sprillans nya gryta jag råkade köpa idag. Halva priset var det på den, annars hade jag aldrig köpt den. Men en härlig gryta på 6 liter kommer att göra att min familj kommer att få många goda grytor, stakar och kycklingar i framtiden!

 

Nu börjar jag fundera lite. Idag ska jag till gymmet och köra styrka och sen kondition. Ska jag räkna det som ett eller två pass? Dagens I-landsproblem ;) Igår vart det "bara" smart start. Jag funderade lite på hur vida jag skulle göra något mer men kände att jag måste sluta att pressa mig till max hela tiden. Jag kör så pass många pass ändå under veckan så att en dag bara köra ett pass är mer än okej faktiskt! Jag kämpar på med att inte överdriva :)

 

Jag är faktiskt jäkligt nöjd med mig själv! Jag kämpar på med träningen. Det här med gruppass är grejen för mig. Jag älskar det! I torsdags hade jag min instruktion i gymmet. Jag valde att inte göra coren då, och det var jag glad för är han visade magmaskinerna ;) Styrkan kommer jag att göra dom dagarna jag inte har något annat att göra då jag tycker att passen är så roliga. Jag får inte börja tvinga mig själv till något för då kommer jag snart att sluta.

 

Igår var jag så trött. Utmattningen visade sig och det med råge! Jag fick in ett extrajobb. Ett enkelt jobb som tog mig 1½ timma men det tog mig på psyket något otroligt! Jag skulle lufta alla element i en lägenhet. Det är inget svårt, jag har gjort det förut, det är enkelt. Redan vid första elementet höll jag på att bryta ihop och börja gråta. Vissa saker funkar bara inte! Dessutom var det ju såklart ingen liten etta utan en enorm vindsvåning i fina kvarteren. Inte nog med att jag rev sönder händerna på deras förbannade elementskydd utan jag slog huvudet i snetaket hela förbannade tiden. Allt var skit med andra ord. Nu kan jag skratta åt det men igår höll världen på att rämma...

 

Direkt efter det åkte jag till XXL och köpte nya skridskor till Alicia och käkade lite yakiniku. Sen åkte jag hem och la mig på soffan. Inom några minuter sov jag och sen sov jag stenhårt i tre timmar. När jag vaknade hade jag inte en aning om vart jag var, vad klockan var eller vad jag skulle göra nu. När jag kom tillbaka i hjärnana insåg jag dock att det var dags att åka och hämta Alicia direkt.

 

Hon vart iaf överlycklig för sina skridskor :)

 

Idag är det dags för en hård träningsdag :) 10.30 är det smart start och 11.30 är det core. Det håller på till 11.55 och klockan 12 ska jag på instruktion i gymmet. Så det blir mycket idag men det ska bli så jäkla kul! Jag trodde verkligen inte att jag skulle tycka att det är så himla roligt som jag faktiskt tycker att det är! Nej, nu ska jag boka lite träningspass och sen ska jag väcka lilleman och göra mig och Alicia klara för jobb/dagis. Det blir förhoppningsvis en bra dag idag :)

Tiden fanns att göra gårdagens smart startpass så då tog jag chansen :) Innan gick jag till gymmet och ställde mig på crosstrainern. Det kändes när jag gjorde vissa rörelser på smart start ;) Idag har jag en jobbig arbetsdag så jag får se om jag åker till gymmet eller inte. Idag tar jag dock bara med mig badkläderna så jag bara kan simma. Jag kommer ju att träna smart start, core och sen är det introduktionen i morgon så jag måste lugna mig lite ;)

 

Idag var jag till gymmet igen. Två pass blev det. Det var det värsta spinningpasset jag någonsin varit på. Svetten rann och droppade ner på cykeln, jag hade droppar hängande på hakan mest hela tiden ;) Perfekt, det är så det ska vara! Innan det gick jag till gymmet och körde en sväng på crosstrainern. Så jag var härligt trött när jag promenerade hem :)

 

3/70 Core

1/70 Simmade 20 längder

 

Jag skriver upp alla pass jag gör så jag får allt samlat. Dom i fet text kommer att vara dom nya. Jag var nära att lägga till ännu ett pass idag, dra Alicia hem i pulka. Jag var mer slut efter det än från spinningen, haha!

 

På torsdag har jag bokat in en tid för introduktion  gymmet. Så då får jag se vad hon/han säger. Ska bli kul att se om jag kan få några bra tips så jag kan komma vidare. Jag ska dock vara tydlig med att jag inte kan pressa mig själv för mycket. Jag måste ta det långsamt men framåt ska jag :)

Jag har gått upp några kilon som jag vill gå ner igen. Jag sköt iväg rätt bra när jag började med mina mediciner. Eller rätt bra är väl kanske att ta i. Iaf för dom flesta. Jag vägde mig den 1/1 och vägde in mig på 63,8 kg. Jag vill i första hand gå ner till 58. Där trivdes jag med mig själv. Så på måndag är det nästa vägning. Jag hade tänkt att väga mig på lördagar först men nsåg att det är ju bara för att jag ska ha en hel vecka på mig att gå ner det jag gått upp på helgen (efter vägningen är det lätt att äta lite extra för mig).

 

Jag tar det lugnt. Jag stressar inte. Jag jagar inte kilon som jag gjorde en gång i tiden utan nu tar jag det lugnt och hoppas på att det funkar. Jag tror nog att om jag äter som jag gör nu och inte äter en massa godis och skit så kommer det ändå gå av bara farten.

 

Det här ska bli mitt år. Jag ska jobba med mig själv och utmana mig. Fysiskt men framförallt psykiskt. Jag har mycket att komma över och gå vidare med. Jag ska verkligen jobba med mig själv för jag förtjänar att må bra! Jag förtjänar det! Undra när jag kände så senast...

Skillnaden mellan mitt mående idag och i slutet på förra året är som natt och dag. Även om jag fortfarande har en hel del dippar, jag är fortfarande galet trött osv så är det skillnad. I smart start så ingår det poser två ggr. Helt onödiga men lite kul. Förra året gjorde jag inget, stod bara still. Idag hängde jag på och posade jag med ;) Även när vi skulle dansa afrodans så var jag med mer, vickade mer på höfterna osv. Är gladare och vill mer. Känns skönt att hitta små ljusglimtar! Varenda liten positiv händelse betyder så mycket.

Idag var jag till gymmet. Gick dit för att köra ett smart start pass men när jag var där visade det sig att hälften av tanterna där skulle köra core och kan dom kan jag. Så jag tog ett corepass också direkt efter!

 

2/70 Smart Start

3/70 Core

 

Nästa vecka ska jag ta ett spinningpass direkt efter också. Jag var jävligt sugen idag men var så galet hungrig så med lite bättre planering ska det nog gå nästa vecka!

 

SmartStart är ett ganska enkelt pass. Man blir ordentligt varm och svettig men tom jag känner att jag klarar det. Den här gången var det dessutom ett nytt pass och det var mycket lättare att hänga med i för en som mig utan kordination. Jag kunde tom använda armrörelserna också utan att tappa takten ;) Men det var mycket jobbigare än förra terminen! Jag var ordentligt svettig och mycket mer slut i kroppen än dom passen jag gick på förra terminen.

 

Sen var det core då. Kul? Nja, kul vet jag inte. Men jag kände hur det fick mag- och ryggmusklerna att jobba och det gjorde det kul. ej, jag hängde inte helt med. Orkade inte riktigt göra alla situps som jag borde men jag tar det i min takt. Kämpade på tills det brände i musklerna. Nästa vecka ska jag klara lite till :)

 

Varför slutar jag att gå till gymmet undrar jag? För när jag väl är där så älskar jag verkligen att träna! Nu ska jag verkligen fortsätta att gå, fortsätta att kämpa! Nu har jag äntligen kommit förbi spärren som tidigare gjort mig för osäker för att gå dit, nu är det bara att komma förbi spärren att det inte alls är skönare på soffan hemma!

 

Nu har jag 67 pass kvar att klara av innan midsommar så nu är det bara att köra på :)

I morgon börjar verkligheten igen. Jag ser fram emot det faktiskt. Inte för att det är så rackarns kul att jobba utan för att jag mår bra av rutiner. Och rutiner finns inga när man är ledig. Nu har jag fått ha 2 veckors ledighet och det var verkligen precis vad jag behövde! Jag har fått vila upp mig och känner att jag mår lite bättre. Det ska bli intressant att se hur det går att jobba igen. Om jag faller tillbaka eller inte. Jag hoppas på inte ;)

 

Jag har iaf konstaterat att för att få må bra måste jag nog göra det där jag är så rädd för. Stänga dörren till mitt sovrum så inga barn kommer n på nätterna utan att jag kan leda tillbaka dom till sina sängar igen. Jag har världens ångest inför det. Och då menar jag verkligen ångest. Jag har nämligen fått för mig att en seriemördare ska komma in i lägenheten om jag stänger dörren. Jag vet inte vart det kommer ifrån. Men jag måste testa och inse att vi inte kommer att bli mördade ;)

 

Idag har jag inte en aning om vad vi ska hitta på. Kanske gå på en promenad och se vad vi kan hitta därute? Jag vill inte bara sitta här men är heller inte sugen på några stora grejer.

Idag fick jag för mig att baka bröd igen. Eftersom jag har gasugn så blir inte brödet bra. Nu vet jag dock hur jag ska göra för att det ska bli bra! Grädda brödet i gjutjärnsgrytan! Jag provade det idag och jäklar vad gott det blev! Det blrv sådär krispigt på ytan som jag annars inte får till i min ugn. Dessutom fick det färg. Ännu en sak som min ugn inte kan fixa.

 

Jag gjorde brödet som står på baksidan av Icas vetemjölpåse. Jag blandade dock i lite mörkt lantbrödsmjöl i för att inte få ett helt vitt bröd.

 

Jag har beslutat mig för att inte alls köpa en ny köksassistent. Jag har en Kenwood Major idag och den är ju skitbra. Förut ville jag ha en Kitchen Aid, sen ångrade jag mig och ville ha en Ankarsum. Nu har jag insett att anledningen till att jag ville ha dom är bara för att ha en snygg maskin på bänken. Jag har en maskin som fått jättebra betyg, den är knappt använd. Varför byta ut den för att få en snyggare? Finns ingen anledning alls.

 

 

Jag måste försöka att börja med att planera vår mat bättre. Nu ska jag äta frysen ren och börja om på noll. Jag fick en vacuumpackare av Matte i julklapp så nu ska det bli ordning på torpet :)

 

Mån: Fiskpinnar, potatismos, keso, grönsaker

 

Tis: Köttgryta, ris, grönsaker

 

Ons: Kycklinggryta, blomkålsris

 

Tor: Korvstroganoff, pasta, grönsaker

 

En middag till helgen tänkte jag göra sjömansbiff sen får vi se. Vi ska hem till Matte, ungarna ska få sin sista julklapp från honom som dom sparade och vi ska det lugnt innan allvaret sätter igång på riktigt!

Tabletterna har gjort att jag just nu tycker att det känns som att jag har livet under kontroll. Jag mår bättre än på länge. Jag är fortfarande trött och har börjat att få motsatta sömnproblem än innan men annars är det ganska bra! Förut somnade jag tidigt. Eller jag somnade när som helst. Tidigt på kvällen, mitt på dagen, på förmddagen osv osv. Jag vaknade alltid tidigt. Nu är det annorlunda. Jag kan ofta vara vaken lite längre iaf. Däremot så sover jag väldigt lätt, vaknar ofta och vaknar fortfarande tidigt. Så även om jag somnar vid midnatt som häromdagen så vaknar jag vid 6. Jaja, det kanske blir bättre det med!

 

Så då tar vi och pratar om hur mitt år ska bli. Jag ska må bättre! För att komma dit måste jag ta tag i mitt liv helt enkelt. Sluta med ursäkter. Sluta att låta depressionen ta över nu när jag faktiskt är lite stabilare i sinnet.

 

1. Godiset är det slut med för ett bra tag framåt!

 

2. Börja sköta maten.

 

3. Träna.

 

4. Göra mer för att orka mer.

 

Godis har jag inte ätit sen på nyårsafton. Ingens tor prestation eftersom det bara är den tredje idag ;)

 

Maten har jag också börjat att skärpa mig med. Börjat att äta långsammare. Alicia brukar alltis undra varför jag äter så fort. Det är inte okej när ens femåriga dotter reagerar på att jag äter så fort. Alex har börjat att ta efter mig och hans mat försvinner i ett nafs. Inte bra! Nu äter jag i minst 15 minuter. Tar en tugga, lägger ner besticken och tuggar långsamt och ordentligt innan jag sväljer. Ingen dryck till maten (jag ska inte äta efter op men har "fuskat" med det ibland). Det här har gjort att jag känner mig mätt längre och inte har något godissug. Jag måste jobba med vattnet, jag är galet dålig på att dricka vatten.

 

På Facebook så finns det en utmaning. 100 träningspass till midsommar. Jag tänkte att jag skulle hänga på men insåg att jag skulle bli stressad om jag skulle vara med på en sån grej. Jag gör min egen utmaning. 70 pass till midsommar! Ett pass är ett pass oavsett om jag bara går till simhallen och simmar 5 längder. Jag vill bara ha en extra morot, ingte en stres att jag måste hålla på i minst 30 minuter eller likknande. En belöning om jag klarar det ska jag såklart ge mig själv :)

 

Så idag gjorde jag första passet. Pass 1/70: Simmade 20 längder. Så jäkla nöjd med mig själv :)

 

Nu ska jag skriva lite fakturor innan jag ska åka och hämta mina finaste trollungar inne på centralen efter tio dagar hos farmor och farfar med pappa. Äntligen kommer dom hem igen :) Och dom kommer hem till en mamma som är gladare än dom sett på länge och ni anar inte hur skönt det känns!

Äntligen har jag förstått. Senaste tiden har jag haft så hemska magproblem. Helt plötsligt har magen rasat helt. Tidigare i kväll la jag mig i ett bad. Jag tände ljus, sa till barnen att hålla sig lugna och kröp ner i ett riktigt hett vatten. Jag började att fundera och tänka. Min kropp har börjat att säga ifrån ännu mer. Jag har inte förstått innan, jag har fortsatt att stressa, äta dåligt och dricka hinkvis med kaffe.

 

Det enda jag gjort är att hoppas att tabletterna skulle ta verkan och att terapin skulle hjälpa. Plötsligt förstod jag att jag måste göra jobbet helt själv. Jag är inte korkad, jag har vetat det hela tiden. Men när man mår som sämst är det lätt att bara låtsas om som att allt kommer att lösa sig mirakulöst.

 

Efter nyår börjar mitt godisfria år. Klarar jag det får jag pengar och kan köpa en Ankarsrum assistent av Matte. Inte hela summan men en bra bit på vägen :) Finaste älsklingen!

 

Kosten måste bli bättre!

 

Jag måste träna, för att jag tycker att det är kul och jag mår bättre!

 

Jag måste lära mig att sluta stressa. Det här det största och det viktigaste! Jag MÅSTE! Jag kommer att få magsår eller något ännu värre. Hur sjutton gör man? Jag tar små steg i taget.

 

I morse när jag lämnade Alicia på dagis så gick vi. Det tog oss LÅNG tid. Vi stannade och titta på fågelspår. HELA TIDEN! Jag höll på att smälla av och stressade upp mig. Men tillslut bara kände jag att nu räcker det! Världen går inte under om jag kommer 10 minuter senare! Efter det stannade vi vid varenda fågelspår och pratade om vilken sorts fågel det var och vi härmade hur fågeln hade gått. Och tänk. Världen snurrar fortfarande. Trots att vi vart sena. Jag försöker. Jag kämpar.

Var till läkaren i förra veckan. Medicidosen dubblerades så nu ska vi se om det inte kan hjälpa lite. Jag har den senaste tiden vaknat upp ordentligt. Jag tycker att det känns som att ja bara ligger och latar mig hela tiden men gör jag det? Inte mycket. Jag må ligga mycket på soffan men jag stressar även då. Jag kan ligga och kolla på ett avsnigtt av CSI tex, ett program jag älskar. Jag snabbspolar avsnittet. Pausar hela tiden för att hålla på med telefonen. Plötsligt har jag legat och spelat något på telefonen när jag kollar upp på TVn och inser att jag måste spola tillbaka 20 minuter.

 

Jag kan inte längre ligga kvar i sängen på morgonen utan slår upp ögonen och hoppar upp. Kan inte sätta mig ner utan plockar och fixar. Oftast med onödiga saker. Så det är inte så att jag städar vilket unde ha varit bra.

 

Häromdagen hjälpte jag mamma och pappa och byta däck på bilarna. Deras bil blev påkörd av en traktor för ett tag sen och nu har dom köpt en ny bil och däcken skulle skiftas från den gamla till den nya. Jag låg däckad dagen efter för att jag hade stressat så mycket så jag hade bytt dom på kort tid och vägrat låta någon hjälpa mig (då gick det för långsamt tyckte jag).

 

Sån här är jag hela tiden. Inte konstigt att min kropp tillslut sa ifrån! Min läkare har sagt ifrån förut att jag måste lugna ner mig. Därför har jag tagit det lugnt med julbestyren. Men jag stressar upp mig till max ändå. Igår glömde jag sillen jag hade lagt in hemma hos Matte. Nu har jag panik. Jag kommer inte kunna smaka av den. Tänk om den smakar fan och inte går att rädda och sen står jag där på julafton utan sill! Hemska tanke, då går ju världen under. Lika bra att inte fira jul. Eller? Det är sånna mina tankar är nämligen. Fast jag vet hur larvigt det låter...

 

Men nu sk ajag försöka att njuta av julen! Klapparna är inköpta, jag har egentligen bara skinkan att köpa. Jag måste på bolaget också men det är ju ingen jättegrej även om det är mycket folk :) Men jag hoppas sillen funkar i morgon när Matte kommer med den. Då kan jag andas ut jag med :)

Hur mår du? Mitt konstanta svar på den frågan är: Huvudet upp, fötterna ner, som vid en hägning. Jag vet inte vad jag ska svara. Foklk vill oftast inte höra att det är dåligt. Dom vill höra att det är bra. Jag förstår dom. Jag vill inte heller att folk i min omgivning ska må dåligt. Jag längtar till nästa onsdag då jag ska till farbror doktorn igen. Då ska jag se om vi inte kan höja dosen eller något. Jag vill inte ta tabletter som nte hjälper ett skit. Tabletter som får mig sugen på ALLT hela tiden! Jag kan inte ha något hemma för jag skulle tom äta tegelstenar om det serverades till mig. Jag är livrädd för att gå upp mer. Jag har redan gått upp och nu måste jag sätta stopp!

 

Så hur är det? Om jag ska svara på riktigt. Det är sådär. Jag lever. Jag är sällan glad men jag gråter inte dygnet runt heller. Förra veckan var jag glad. Mamma och pappa var hemma hela veckan och jag fick sällskap på jobbet. Insåg att det är en sån stor del i min depression. Jobba själv hela dagarna. Inte någon att samtala med. Veckans höjdpunkt är när jag köper latte på 7-Eleven och får snacka med personalen en stund. Det var en sån skillnad när jag hade dom i bilen hela dagarna. Kunde prata om saker som hände. Sen köpte dom ny bil (dom hade blivit påkörda av en såmaskin så deras bil var typ mos) och åkte till landet. Direkt ändrades mitt humör. Mamma märkte det också.

 

Jag har inte vart barnledig på länge. I förrgår fick jag ett sms från min svåger. Vill du att vi tar barnen. Jag kan ju inte säga ja till hjälp. Det är verkligen supersvårt. Jag kan själv. Mina barn, mitt ansvar. Men nu gjorde jag det. Jag måste börja ta den hjälp som erbjuds mig! Så Alicia hämtas på dagis och Alex hämtas i stan då han ska gå med några kompisar och se Hobbit 3. Jag har nästan jobbat klart så jag ska bara göra det sista och sen hem en sväng och bara vara. Jag ska gå till en gitarraffär i närheten och kolla om dom har något gitarrfodral till Alex (han får en gitarr i julklapp men det ingick inget fodral till den) innan jag åker ut till Matte. I helgen ska jag bara vara. Jag ska baa lussebullar och i morgon ska vi, om jag orkar, baka pepparkakor. Jag ska vila.