Lotta och familjen

En vardagsmorgon hos oss brukade vara väldigt stressig men nu har det lugnat ner sig. Jag har infört rutiner för att underlätta allt. Alicia har också börjat i skolan vilket underlättar lite då det är närmare. Å andra sidan är varenda lämning en stress i sig då hon inte alls gillar att jag går ifrån henne. Hur som så plockar jag fram kläder kvällen innan.

 

Såfort jag vaknar går jag ut med Svea en sväng runt huset. Allt för att hon inte ska lätta på blåsan inne :)

 

Jag väcker barnen om dom inte redan är uppe. Vi dukar fram frukost och äter tillsammans. Ingen TV, ingen dator, inga telefoner. Inget. Jag har alltid inbillat mig att det är mindre stres om dom får pyssla med sitt. Men jag har lärt mig att så är inte fallet.

 

Efter frukoten klär barnen på oss. Jag borstar Alicias hår. Vi gör allt som behövs för att vara redo att gå. Alex går strax innan 8 och jag och Alicia går strax efter.

 

Jag går hem, tar mig en latte och sätter mig vid TVn en liten stund. Dagen för mig har börjat. Det är nu mina demoner kommer. Jag vill äta hela tiden för det första. Jag har inte bara en medicin som får mig att vilja äta utan nu har läkaren på stressrehab lagt till ännu en. Jag gick upp två kg första veckan med den. Jag försökper låta bli. Jag lycka ganska bra på förmiddagen. Det är egentligen på kvällarna somd et värsta suget sätter in.

 

Jag kommer att vara helt ärlig from nu. Det är ingen mening att skönmåla verkligheten! När jag började med KBT på stressrehaben så kom vi snabbt på att min största stress sitter i maten. Efter andra eller om det var tredje gången ville jag gråta. Nej, maten är ett symptom på mina egentliga problem. Om jag kan bearbeta dom kan jag sluta att tröstäta. Sen var jag på gruppterapi och fick lära mig vad som händer i kroppen när man är stressad. Delen i hjärnan som styr hungern blir hårt ansatt. Plötsligt föll allt på plats. Nu vet jag vad jag har att slåss mot och det känns som att det gör det lättare. Jag behöver inte bli arg om jag en dag misslyckas.

 

Jag kommer att försöka att skriva matdagbok här. Jag kommer inte skriva varje dag. Jag måste lära mig att inte tvinga mig till något. Det här ska vara en hjälp på vägen. Inte en belastning!