1. Sköta mina mellanmål. Vad jag äter är mindre viktigt just nu. En sak i taget!

2. Ingen utemat. Jag har god lust att lämna mitt kort hemma hela tiden så jag inte tar den enkla vägen ;)

Jag fortsätter med förra veckans mål. Min värderade riktning är att leva hälsosamt. För att komma dit tar jag ett mål i taget. Jag hoppas att stanna upp i vikt och inte fortsätta uppåt. Det behöver inte vända nedåt men iaf stanna upp!

Den här veckan blir tuff. KBT med psykologen i morgon. Läkarbesök med Alex på tisdag. På torsdag åker vi till Matte. På fredag är dagen jag fasar för här. Begravning. Min kusins man har gått bort. Ingen ska behöva gå bort 48 år gammal! Jävla cancer... 

Jag har insett att mitt beteende kring mat sitter djupt rotad inom mig. Från jag var liten så har min vikt varit väldigt viktig för vissa personer. Jag har fått försvara mig sen barnsben. Fått lära mig att man är inget värd om man är överviktig. Där är jag nu. Jag har gått upp i vikt och plötsligt känner jag mig värdelös igen. Det gör mig så fruktansvärt ledsen. Jag är jag oavsett värderad jag väger! Här har vi största anledningen till min stress och min utmattning. Det är tragiskt.

Jag måste förändra mitt beteende. Ett steg igen taget. ETT steget. Om jag kunde lyssna på mig själv bara. Jag är expert på att överdriva och stressa. ALLT går ut på att gå ner igen vikt. Sen misslyckas jag och plötsligt är jag värdelös igen. I min hjärna alltså. 

Jag blir nästan manisk när jag kommer på något nytt. Jag skulle träna Svea istället för att gå till gymmet. Plötsligt blev jag tokig. Tre LÅNGA promenader om dagen. Svea orkade inte så jag fick bära henne stora delar. Jag har tänkt om.

Mina mål för den här veckan är små men för mig alldeles lagom! Inget är hugget i sten, kan jag inte uppfylla ett av målen vid något tillfälle är det okej. Jag måste inte vara perfekt!

1. Gå lugna, kortare och glädjefyllda promenader med Svea.

2. Äta grönsaker till alla mål mat.

3. Jag får äta grönsaker med dipp, fruktsallad eller popcorn som snacks på kvällarna.

Missar jag något mål någon dag sparkar jag inte på mig själv. Jag jobbar mot min värderade riktning. Att leva hälsosamt. När dom här målen sitter. Utan att överdriva eller missa hela tiden kommer jag att komma på ett nytt mål. Ett litet steg i taget!

Igår var jag och hälsade på hos Anneli och gosade med deras alldeles färska Madicken. Att man glömmer hur små bebisar faktiskt är! Jag kommer snart tillbaka igen för jag vill gosa mer!

Nu har Svea börjat igen så nu ska jag gå ut en sväng. Inte det minsta lockande. Sen blir det städa för hela slanten innan vi åker och jobbar en sväng :)

Men för vems skull ska jag gå till simhallen? Just nu är det inte för min skull iaf. Jag är inte superförtjust i att simma. Visst det är mysigt och härligt att basta efteråt. 

Jag vill syssla med den träning jag brinner för. Träningsredskapet har jag hemma. SVEA! Jag älskar att träna hundar. Gå långa promenader fyllda med träning och bus. Gå i skogen i timmar, kanske ha med en matsäck och njuta av den i skogen. 

Varför ska jag betala för något jag tycker är sådär när jag kan få all den träning jag behöver helt gratis? Det är inte gratis med alla kurser och sådär och jaga lägger hellre mina pengar på det än ett gym sådär jag egentligen inte vill gå till. Jag har bestämt mig :)

Dagens frukost i sängen. Innan drack jag en latte och tog alla mina tabletter. Idag ska bli en hälsosam dag. Det lovar jag mig själv!

Mitt gymkort har gått ut. Jag har fått ett nytt recept av min sjukgymnast och ska köpa nytt. Men den här gången blir det bara ett badkort, troligen bara ett klippkort faktiskt. Som ni som följde mig för ett år sen vet så spann jag lite ur kontroll sist. Jag vill inte hamna där igen. Jag måste sluta ha så stora krav på mig själv och börja göra något för MIN skull. För min framtida mentala och fysiska hälsa. En gång i veckan till att börja med.

 

Utöver detta så är det ju ett antal hundpromenader varje dag och dessutom en pw/vecka. Mer än så får det inte bli till en början! En sak i taget. Sakta men säkert. Små, stå bebissteg framåt. En dag ska jag bli frisk jag med :)

Frukost: 1 latte. ½ lingongrova med ost och skinka. 1 liten skål med yoghurt och müsli.

 

Mellanmål:

 

Lunch:

 

Mellanmål:

 

Middag:

 

Kvällsmål:

 

Övrigt: 1 latte (fm).

En vardagsmorgon hos oss brukade vara väldigt stressig men nu har det lugnat ner sig. Jag har infört rutiner för att underlätta allt. Alicia har också börjat i skolan vilket underlättar lite då det är närmare. Å andra sidan är varenda lämning en stress i sig då hon inte alls gillar att jag går ifrån henne. Hur som så plockar jag fram kläder kvällen innan.

 

Såfort jag vaknar går jag ut med Svea en sväng runt huset. Allt för att hon inte ska lätta på blåsan inne :)

 

Jag väcker barnen om dom inte redan är uppe. Vi dukar fram frukost och äter tillsammans. Ingen TV, ingen dator, inga telefoner. Inget. Jag har alltid inbillat mig att det är mindre stres om dom får pyssla med sitt. Men jag har lärt mig att så är inte fallet.

 

Efter frukoten klär barnen på oss. Jag borstar Alicias hår. Vi gör allt som behövs för att vara redo att gå. Alex går strax innan 8 och jag och Alicia går strax efter.

 

Jag går hem, tar mig en latte och sätter mig vid TVn en liten stund. Dagen för mig har börjat. Det är nu mina demoner kommer. Jag vill äta hela tiden för det första. Jag har inte bara en medicin som får mig att vilja äta utan nu har läkaren på stressrehab lagt till ännu en. Jag gick upp två kg första veckan med den. Jag försökper låta bli. Jag lycka ganska bra på förmiddagen. Det är egentligen på kvällarna somd et värsta suget sätter in.

 

Jag kommer att vara helt ärlig from nu. Det är ingen mening att skönmåla verkligheten! När jag började med KBT på stressrehaben så kom vi snabbt på att min största stress sitter i maten. Efter andra eller om det var tredje gången ville jag gråta. Nej, maten är ett symptom på mina egentliga problem. Om jag kan bearbeta dom kan jag sluta att tröstäta. Sen var jag på gruppterapi och fick lära mig vad som händer i kroppen när man är stressad. Delen i hjärnan som styr hungern blir hårt ansatt. Plötsligt föll allt på plats. Nu vet jag vad jag har att slåss mot och det känns som att det gör det lättare. Jag behöver inte bli arg om jag en dag misslyckas.

 

Jag kommer att försöka att skriva matdagbok här. Jag kommer inte skriva varje dag. Jag måste lära mig att inte tvinga mig till något. Det här ska vara en hjälp på vägen. Inte en belastning!

Jag vill börja om. Börja skriva om det som egentligen är viktigt. Min hälsa. Min väg tillbaka från avgrunden jag hamnat i. Att vara utmattad är SKIT! Att känna sig lat hela tiden för att man inte ens orkar att torka av matbordet (för att ta ett exempel). Att veta att andras krav på att jag ska ha ett rent och städat hem inte går att uppfylla fpör jag orkar inte. JAG ORKAR INTE! Jag är inte lat, jag orkar inte. Har jag en dålig dag kan det krävas timmar av laddning för att orka torka av bordet eller ta ut soporna. Det är inte bara... Det uttrycket hatar jag. Äh, det är bara... Undra hur många ggr jag har hört det. Nej, det är inte bara. När energin och orken är slut så är den. Jag kan inte trolla fram ny. Precis som inte du kan trolla ny bensin i tanken om du fått motorstopp på motorvägen.

 

Just nu går jag i stresshantering eftersom jag är hysteriskt stressad. Mina och andras krav har gjort att jag hamnat just här. Att alltid vara till lags har gjort att jag plötsligt klampat rätt in i väggen. Jag  jobbar med KBT, gruppterapi, sjukgymnastik och har några läkarbesök. Det brukar bli två besök/veckan.

 

Sen har vi en annan del av hälsan. För ett år sen börjat jag käka ett SRI-preparat. Vikten började sakta att krypa på mig igen. Det är lätt att säga att jag bara ska sluta äta men ja... Det är inte alltid så lätt. Nu har jag börjat med yttrligare en medicin och plötsligt blev det ännu lite jobbigare. Men jag försöker iaf.

 

Jag ska försöka att skriva om alla delar av mitt liv. Glädje, sorg, ilska osv. Hur mina dagar ser ut (promenader, mat, läkarbesök osv). Kan jag hjälpa en enda människa att förstå att han/hon inte är ensam är jag nöjd. Jag tror dessutom att det kan vara bra för mig att få skriva av mig.

Jag har börjat att slåss mot mina matdemoner. Jag kämpar som aldrig förr. Jag har insett att jag måste utesluta allt godis och snacks totalt. En glass ibland om det är varmt och fika en gång till helgen. 

Äta nyttigare mat. Återgå till vanorna jag fick när jag opererat mig! Jag har börjat belöna mig själv med guldstjärnor som en treåring ;) Men allt som funkar!

Jag tog precis den här bilden. Jag sitter och tittar när hon sover och känner energin komma upp inom mig. Kärleken jag känner för min familj... Det finns inga gränser. Jag har en lång väg att vandra innan jag är framme vid målet men en dag ska jag komma dit!

Idag blir det en sväng till skogen och en sväng till Sea hund & katt. Något litet kanske jag bara måste ha! Jag har insett att jag kommer att spara pengar nu. Jag kan ju inte lämna trollet ensamt och hon får inte följa med in i affärer, ytterligare en bra sak med hund ;)

Eftersom dom aldrig var still gick det inte att få bra kort.

Nu fylls dagarna med bus, promenader och mys! Jag ska bli bättre på att uppdatera nu när jag har något att skriva om :)

Igår var vi hos syrran och käkade gott! En förrätt med sill och ägg och sen lamm. Galet gott! Efterrätt vart en ostkaka med grädde och bär. Jag var så mätt så jag inte visste vart jag skulle ta vägen när jag kom hem ;) Jag glömde såklart att ta kort på varm- och efterrätt men förrätten har jag iaf kort på :)

 

 

Jag åt en toast med tonfiskröra till kvällsmål, jag och Alex åt det vid 20-tiden då hungern började att sakta smyga sig tillbaka igen.

 

 

Jag fick med lamm hem så det vart en lyxig lunch också! Glömde såklart att ta kort då med :(

 

Frukosten i morse vart lite extra då jag plockade ihop en riktig proteintallrik!

 

 

I kväll blir det lax med potatis och citonsås. Jag försöker att tänka annorlunda. Jag vill i första hand inte gå ner i vikt utan just nu är det mer att komma in i rätt vanor igen och se om det hjälper mot stressen.