Upp och ner
Hur mår du? Mitt konstanta svar på den frågan är: Huvudet upp, fötterna ner, som vid en hägning. Jag vet inte vad jag ska svara. Foklk vill oftast inte höra att det är dåligt. Dom vill höra att det är bra. Jag förstår dom. Jag vill inte heller att folk i min omgivning ska må dåligt. Jag längtar till nästa onsdag då jag ska till farbror doktorn igen. Då ska jag se om vi inte kan höja dosen eller något. Jag vill inte ta tabletter som nte hjälper ett skit. Tabletter som får mig sugen på ALLT hela tiden! Jag kan inte ha något hemma för jag skulle tom äta tegelstenar om det serverades till mig. Jag är livrädd för att gå upp mer. Jag har redan gått upp och nu måste jag sätta stopp!
Så hur är det? Om jag ska svara på riktigt. Det är sådär. Jag lever. Jag är sällan glad men jag gråter inte dygnet runt heller. Förra veckan var jag glad. Mamma och pappa var hemma hela veckan och jag fick sällskap på jobbet. Insåg att det är en sån stor del i min depression. Jobba själv hela dagarna. Inte någon att samtala med. Veckans höjdpunkt är när jag köper latte på 7-Eleven och får snacka med personalen en stund. Det var en sån skillnad när jag hade dom i bilen hela dagarna. Kunde prata om saker som hände. Sen köpte dom ny bil (dom hade blivit påkörda av en såmaskin så deras bil var typ mos) och åkte till landet. Direkt ändrades mitt humör. Mamma märkte det också.
Jag har inte vart barnledig på länge. I förrgår fick jag ett sms från min svåger. Vill du att vi tar barnen. Jag kan ju inte säga ja till hjälp. Det är verkligen supersvårt. Jag kan själv. Mina barn, mitt ansvar. Men nu gjorde jag det. Jag måste börja ta den hjälp som erbjuds mig! Så Alicia hämtas på dagis och Alex hämtas i stan då han ska gå med några kompisar och se Hobbit 3. Jag har nästan jobbat klart så jag ska bara göra det sista och sen hem en sväng och bara vara. Jag ska gå till en gitarraffär i närheten och kolla om dom har något gitarrfodral till Alex (han får en gitarr i julklapp men det ingick inget fodral till den) innan jag åker ut till Matte. I helgen ska jag bara vara. Jag ska baa lussebullar och i morgon ska vi, om jag orkar, baka pepparkakor. Jag ska vila.
Kommentarer
Trackback