Lotta och familjen

Just nu händer det nte mycket alls här. Jag jobbar, Fredrik jobbar och ungarna är i skolan och på dagis. Inte så mycket att skriva om med andra ord.

Idag provar jag en risifrutti till frukost, satan vad sött det är. Kommer inte att bli fler såna för min del. Var sugen att prova något nytt, just frukostar är tråkigt tycker jag...

Nu ska jag ta och klä på barnen, gå och lämna dom på respektive ställen och sen gå en rask promenad i finvädret innan regnet och åskan kommer. Funderar på om man skulle ta träningskläderna på när jag lämnar så kan jag prova att intervallträna lite på vägen tillbaka? Känns pinsamt att komma i träningskläder och lämna ungarna bara... Måste komma över den gränsen, att allt är så pinsamt. Jag måste inse att jag inte längre är så pass stor att jag drar ALLAS blickar till mig.

Det är svårt att få hjärnan att fatta ibland. Jag tycker mig hänga med men så börjar jag fundera. Jag gick in på Lindex och köpte ett par shorts häromdagen. I storlek 44! Jag fick tom på mig samma par i storlek 42 men dom var lite väl tighta så magen hängde över, inte så snyggt...

Hur som helst så fattar jag ju att jag har 44 i byxor (på Lindex iaf) och att jag med andra ord har gått ner ganska mycket eftersom min storlek var bra mycket större innan. Jag blir lycklig varje gång jag får på mig en 44:a. Men samtidigt kan jag titta ner på min mage och känna att den inte har minskat alls! Jag är i hjärnan lika tjock fortfarande. Jag ser dock i spegeln att jag inte är det men hjärnan har svårt att hänga med. Nu förstår jag vad alla pratar om när dom säger att hjärnan inte hinner med i den hastiga nedgången.

Mitt skinn drar inte heller ihop sig alls. Inget jag hade räknat med heller eftersom jag blirvit stor som en elefant när jag varit gravid. Min mage är fyllt med bristningar efter ungarna, det hjälper ju inte till direkt.

Jag lär mig fortfarande vad jag kan och inte kan äta. Grejer som tidigare funkat hur bra som helst funkar inte längre. Mjukt bröd är en sån sak. Jag har innan kunnat äta en skiva men nu börjar det säga stopp. Det känns som en boll som fastnar. Som när man svalt en förstor tugga. Förut kunde jag ta en klunk vatten och trycka den vidare, det går inte längre utan man får bara vänta på att det rinner ner av sig själv. Tur att jag gillar knäckebröd :)

Jag har inte längre 20 någonting kvar att gå ner! Nu är det 19 någonting. Helt sjukt! Jag har "bara" 19 någonting kvar att gå ner... Imorse vart resultatet -0,7 kg och det betyder -27,2 kg. Jag är nere på målet jag hade till midsommar så det ökar jag nu till 30 kg.

Idag fixade jag batteri till stegräknaren så nu får vi se hur många steg jag går på en dag och hur många steg extra jag går när jag jobbar. Ska bli kul att se för just nu tror jag att jag går mer än jag faktiskt tror... :) Är lite sugen på att gå ut ikväll så jag kommer upp i 10.000 steg idag med!

Okej, jag VET, det är inte en bra att äta en bit kladdkaka (1/16-del av en kaka ungefär) och en latte till frukost. Jag fick ju vad jag förtjänade också eftersom jag blev så sjukt illamående. Somliga straffar gud med detsamma ;)

Sen tog jag mig i kragen och gick en promenad efter jag lämnat Alex på kalaset som jag skrev om i tidigare inlägg. Nu räknade jag ut hur långt jag gick. 7,5 km så jag är nöjd ändå! På hitta.se kan man kolla hur långt man går, ett bra verktyg!

Imorgon måste jag till Elgiganten eller nått liknande för att köpa avkalkningsmedel till kaffemaskinen, då ska jag passa på att köpa ett batteri till stegräknaren. Det vore kul att faktiskt hålla koll på hur många steg jag tar numera! Nu är jag skitpeppad, det är verkligen underbart att promenera när man kan gå mer än 5 minuter innan kroppen säger ifrån och svetten lackar! Hade jag inte varit opad och gått ner så pass mycket hade jag tagit bilen ner till kalaset och sen åkt direkt hem och pillat mig i naveln, lite skillnad! Nu ska jag bara ta mod till mig och börja intervallträna också. Men jag är så rädd att någon ska se, känns lagom kul att ha kondis nog att springa mellan två lyktstolpar liksom ;)

Snart är det dags att äta lite. Min middag blir pastasallad med 70 gram räkor, ½ avokado måste jag ha också. Imorgon lovar jag att inte äta kladdkaka till frukost ;)

Jag måste nog inse att jag inte riktigt klarar socker på samma sätt som innan. Lika bra det iofs! Jag märker att det blir värre och värre också, som sagt, jag är glad överd et :) Jag måste bara lära mig att inte lyssna på tjockisen i mig ;)

Nu har jag rakat bort vinterpälsen från benen, satt på mig mina nya träningskläder och ska snart dra på mig jogginskorna och sen ge mig ut på en rask promenad! Lika bra att göra det såfort som möjligt så är det gjort! Underbart väder är det också, bara positivt idag med andra ord!

Veckans resultat då! Ett finfint minus på 7 hg vart det den här veckan! Så sammalnagt har jag nu tappat 26,5 kg sen 6 december. Det ger ett snitt på 1,3 kg i veckan, det får man vara grymt nöjd med tycker jag! I procent är det 25% jag gått ner! Det är ju jättemycket :) 1/4 av mig är borta... Sannslöst :) En dag kanske jag vågar lägga ut förebilderna. Jag ser helt absurd ut på dom. Jag vet inte om jag faktiskt såg så ut men jag förträngde det eller om bilderna i sig är helt knasiga?

Nu kanj ag iaf ställa mig i spegeln och titta och inte se en jättefet människa, känns jävligt skönt faktiskt!

Idag innan jag gick till affären nu på kvällen fick jag Alex att ta kort på mig. Någon som vill se?


Bry er inte om röran under Fredriks databord. Inte heller om mitt hår som jag snart tappat och inte går att göra nått med. Skorna är snygga iaf ;)

Med sjuka barn får man inte mycket skrivet här :( Orken är liksom borta efter vakna nätter då Alicia vägrar att sova. Igår kväll vaknade hon vid 23 och somnade väl inte om förrän vid 01, både jag och Fredrik försökte desperat på alla sätt att få henne att somna om. Hon slog bort välling och napp och bara skrek... Jag hoppas på en bättre natt inatt för jag fungerar snart inte längre!

Idag var jag och ungarna till H&M för att byta några byxor jag hade köpt till Alex. Efteråt gick vi in på KappAhl. Jag var sugen på att prova byxor. Jag hade minskat så pass mycket i midjan dom senaste 3 veckorna så jag kände mig redo att prova om jag kanske kunde få på mig brallor från den vanliga avdelningen. Under halvt hysteriska fniss drar jag på mig par efter par i 46 och inser att många var på gränsen till för stora! Underbart! Kan jag vinka hej då till tjockisavdelningen nu? Är det verkligen sant? Jag väger mindre än jag kan minnas att jag någonsin vägt förut, känns mycket bra :)

Igår var det vägdag igen och veckans resultat var -1,2 kg och således har jag nu gått ner dom 25 kg jag hade satt som mål till påsk och nu ligger jag på ett minus på 25,8 kg. Helt sannslöst! Nästa mål är 27 kg till midsommar. Jag hoppas dock att jag snart kommer få ändra det lite :)

Jag beställde en klänning från H&M häromdagen. Jag köpte den för den var billig och jag ville ha den på stranden över badkläderna. Jag tyckte jag tog i ordentligt när jag tog storlek L eftersom det är faktiskt H&M och deras kläder är i pygméstorlek och dessutom var det ju noll stretch i klänningen. Döm om min förvåning när jag drunknade i detta jättetält jag drog över huvudet :) Nu ska jag bara ha den på stranden så det får gå, för 50,- ids jag inte skicka tillbaka den och hålla på och strula.

Men alltså på riktigt. Jag är verkligen mindre nu. Jag ser det ju men ändå inte. Jag förstår ju att jag är mindre. 25 kg är klart att det måste synas. Jag ser det i spegeln men ändå inte. Jag förstår det när jag provar kläder. Min dröm just nu är att komma i ett par jeans på vanliga avdelningen. Det är ett tag sen jag provade så kanske går det nu? Nej, jag får inte åka till SKHLM bara för att prova ett par jeans ;)

Jag kan lova att det är en rätt skön känsla när jag och Anneli var in på Intersport och kollade runt. Där hittade jag en jättesöt rosa DAMjacka i en inte så stor storlek som satt som smäck. Nu köpte jag den inte, fast jag var lockad. Men att köpa ännu en jacka fanns liksom inte med på världskartan ;) Men det som är skönt är att när man drar större storlekar finns inga såna kläder som passar. På tjockisavdelningarna finns damjackor men dom är stora som hus för korta lilla mig (för det finns nämligen inga korta tjockisar utan alla tjockisar är 2 meter långa). När jag köpt något i en sportbutik är man hänvisad till herravdelningen. Inte jättekul kan jag lova... Men nu, nu är jag där jag hör hemma. Inte riktigt ännu kanske, men snart så! :D

Veckans resultat är inget att hänga i julgranen direkt. -0,4 kg, det betyder att jag sammanlagt gått ner 24,6 kg! DET kan man däremot hänga i julgranen tycker jag ;) Det är inte konstigt att det stannar upp lite heller. Bara för att man gjort en op betyder ju inte det att man rasar av sig övervikten på 3 månader, det är ju precis som en vanlig viktminskning där det går fortare ibland och långsammare ibland. Nu tycker jag dock att det kan gå liiite fortare! Mitt mål är ju -25 kg till påsk och det trodde jag skulla vara avklarat i ett nafs (jag bestämde det ju när det bara var 8 hg kvar), min kropp tyckte dock inte det ;)

I samband med operationen fick jag en sjukgymnast. Vi kom överrens om att jag skulle skaffa gymkort eller åka till sjukhuset för att träna. Nu har det tyvärr inte blivit så av olika orsaker så jag var lite nervös att hon skulle bli lite grinig. Hon tyckte dock att jag just nu bara skulle glömma gym/bad eller sånt just nu. Det finns tid för det sen sa hon. Att jag promenerade så mycket och framförallt att jag rör mig så pass mycket med alla mina promenader tyckte hon räckte gott och väl! Så skönt, då behöver jag inte stressa med kort riktigt ännu! Jag är dock sugen men just nu finns ingen möjlighet till det så det är skönt att slippa tänka på det!

Hon tyckte jag skulle vara stolt! Och jag är faktiskt det. Visst många kanske tycker att det är enkelt för mig att gå ner eftersom jag opererats men det funkar inte att bara sitta hemma hela dagarna och pilla sig i naveln! Det är en evig kamp, man måste motionera och man måste äta rätt. Därför känner jag mig stolt, jag vet att jag till större delen äter precis som jag ska (lite godis och fika slinker ner ibland men sällan), jag har börjat att promenera, jag har fått ett helt annat tänk om det mesta. Så ja, jag anser att jag ska vara stolt och jävligt nöjd med mig själv :)

Helt plötsligt kom jag på det! Jag har nu äntligen förlorat halva det jag tänkt gå ner! Mitt mål är att klara att gå ner 47 kg. Då är jag precis nere på normalvikt och jag tror knappast att jag vill så mycket lägre. Så spännande att se vart jag hamnar :)

Men iaf, jag har gått ner mer än hälften nu, så jag har mindre kvar, jag fattar inte :D

Missade igår att skriva vad som hänt på vågen den här veckan. Det vart -1,3 kg så nu är det 24,2 kg jag lämnat bakom mig och aldrig mer tänker leta rätt på! Mitt närmaste mål är -25 kg till påsk och -27 kg till midsommar. Jag misstänker att jag kommer att lyckas med bägge målen ;) Om jag går ner 27 kg innan midsommar lägger jag bara på några kg. Jag tar små små mål så jag inte misslyckas. Varför jag ställer upp mål är enbart för att det sporrar mig att sköta mig ännu mer än jag redan gör. Jag är väldigt nöjd med mig själv faktiskt. Visst är det lite jobbigt ibland men nu kan jag inte ge upp utan måste bara fortsätta och kämpa, det finns liksom inget alternativ och jag gillar det! Kan inte fatta att jag faktiskt. Jag har kan inte fatta att jag lyckats gå ner 24 kg, såhär lite som jag väger nu har jag inte vägt på jag vet inte hur länge. Jag väger tom mindre nu än när jag vart gravid med Alex och det är 7½ år sen. Innan dess vet jag inte när jag vägde såhär lite...

Jag har skrivit om det förut. Om hur jag som opererad förväntas leva nu när jag fått dena chans. När jag nu har gjort av med så mycket av skattebetalarnas pengar. Nu har jag stött på en sån diskussion igen, den här gången i en grupp enbart för oss som är opade på FB. Vissa anser att man aldrig mer ska äta något sött tex. I en tidigare diskussion på samma grupp var det en som sa till dom som åt korv med bröd att skämmas (fy skäms! t.o.m.), bara för det var jag tvungen att prova korv med bröd för första gången ;) Och inte skäms jag för det!

Den här operationen gör att jag kan leva normalt, jag kan sluta banta! När jag var hos dietisten och hon läste mina matdagar kände jag mig tvungen att försvara att jag åt en bit bulle förra fredagen. Hennes svar: Gick det bra då? Ja det gjorde det ju, inga problem där. Men vad skönt för dig! Det var hennes svar.

Jag älskar mitt liv nu.  Jag kan äta allt jag vill utan att må dåligt över det. Jag äter det inte lika ofta som innan och absolut inte lika mycket. Mitt sätt att ta vara på den här chansen jag har fått är att njuta av allt jag äter. Därför äter jag inte ute alls lika mycket som innan för hur jävla god är egentligen en Big Mac när den måste tuggas till förbannelse (jag skulle dessutom inte ens få i mig ens hälften). Jag lagar hellre min mat själv, god mat, nyttig mat. Det gör också att jag kan lyxa med lite extra gott då och då. Jag kan äta några godisbitar på lördagen, jag kommer inte att bli fet igen för det.

Jag har slutat att banta och det känns så jävla bra! Jag lever som alla andra, som dom som är "normala". Jag tror ingen som inte varit i min och andras situation kan förstå hur skönt det faktiskt är. Att då få skit från någon av "dom egna" känns bara dumt. Varför kan man inte bara stötta varandra?

Nu är jag hemma efter ett givande besök hos dietisten! Jag har varit lite orolig för jag har inte kännt mig mätt. Jag har därför matloggat på hennes inråden. Jag har då insett att jag faktiskt äter för lite. När jag läser om andra som är opererade så är det många som bara kan äta tex 2 köttbullar, ½ potatis och en bit morot. Jag äter lätt i mig 5 köttbullar, 1 potatis och 1 dl rårivna morötter. Därför har jag känt att jag nog äter för mycket och minskat på maten. Hon tyckte dock inte att det jag äter är för mycket, hon bad mig istället tänka på vad jag jobbar med. Jag rör mig hela tiden på jobbet. Springer i trappor och källargångar. Jag behöver således mer energi! Jag skulle dessutom vara glad för på så sätt får jag i mig mer utav alla viktiga näringsämnen som andra kanske får mindre av. Så jag kommer lyda henne och äta mer ;)

Jag hade gått ner 22,4% av min kroppsvikt (räknat på det jag vägde hemma imorse, där väger jag alltid lite mer eftersom det är senare på dagen och med kläder på). Det var mer än genomsnittet. Efter ett år är genomsnittsminskningen 30% av kroppsvikten men hon trodde att om jag bara fortsätter kommer jag att gå ner mer än så på det året. Jag vill gå ner 44,3% och det skulle väl vara trevligt att klara av dom innan året är över :)

Hon var väldigt nöjd med att hela familjen börjat äta bättre. Vi äter inte lika mycket utemat och inte lika mycket snacks till helgerna. Fredrik har slutat att dricka cola, eller dricker iaf mycket mindre än tidigare! Många stora förändringar för oss alla helt enkelt!

Igår var jag till Skärholmen med Anneli igen. Det vart två långarmade tröjor och en topp. Nu måste jag sluta, dags att hålla i plånboken nu ;) Den ena tröjan är iaf i L, från H&M. Känns smått men jag hade den på mig idag och den sitter toppen :) Hittade en jacka på Rusta av alla ställen. En vit jacka som jag kan ha på mina promenader. Var toppenbra idag med en långärmad under. Nu har jag inga ursäkter, nu måste jag gå ännu lite mer! Började med 1 timmas proenad idag så nu är jag nöjd :)

Veckans resultat på vågen vart -0,7 kg. Så nu är det -22,9 kg sammanlagt och idag var det mätdag också. -24 cm den här månaden och därmed blir det ett sammanlagt resultat på 120 förlorade centimetrar runt om på kroppen! Må jag aldrig se dom igen!

Igår shoppade jag en tröja i storlek 44/46. Helt otroligt för mig faktiskt :) Jag kan ha den redan nu också :) Jag ska se om det inte är dags att lägga upp ett kort på hur jag ser ut nu förtiden faktiskt. Börjar känna mig lite finare än innan iaf!

Nästa vecka på torsdag ska jag till dietisten. Jag hade precis osm jag trodde ramlat mellan två stolar så det var tur att jag ringde och kollade varför jag inte fick en kallelse. Jag frågade också hur jag skulle göra för jag känner mig inte mätt. Jag kan lätt äta mer än mina 3 dl, nu gör jag inte utan håller hårt på min bestämda mängd men det är ändå jobbigt. Jag frågade om jag kunde öka upp proteinet och sänka kolhydraterna och det var en bra idé tyckte hon. Så nu ska jag äta 1½ dl kött/fisk/fågel, ½ dl pasta/potatis/ris och 1 dl grönsaker. Jag ska också skriva matdagbok hela veckan. Spännande att börja med den här dagen när det är äventyrsdags och jag kommer att äta fikabröd ;)

Tydligen funkar inte min gamla blogg nu igen *morr* Jag vill egentligen inte sluta skriva där men orka med alla jäkla uppehåll?

Nu har det varit ännu ett program om hur hemskt det är att göra en gastric bypass. Återigen lyfts dom som det har gått illa för fram och jag vet att det finns dom som det gått illa för men det dom hela förbannade tiden glömmer bort att prata om är att det finns många det har gått bra för! Vi matas fulla med alla stackare som inte kan äta, blivit alkoholister och har andra problem. Missupfatta mig inte nu, om man har problem så man tex inte kan äta är det såklart synd om den personen, det var jag rädd för innan. Å andra sidan visste jag att den risken faktiskt fanns!

Vi är många som mår prima. Som kan ät aallt det vi vill. Nu börjar jag känna att det är dags att hålla tyst om att jag har gjort operationen för nu snackas det så mycket skit om det i media så nu börjar fler och fler tycka en massa om det jag gjort. Vi tjockisar som valt detta har valt en genväg, den enkla vägen. Det är ju bara att sluta äta så går vi ner. När folk som Martin Lidberg sitter och snackar en massa så tror folk att han vet så mycket, jag kan dock med all säkerhet säga att han inte varit i min situation. Med en övervikt på 45 kg och ett bmi på 43,6 eller vad jag nu hade. När man har varit där och gått ner och sen lyckats stanna i många år, då kan man komma och snacka!