Händer inte mycket här...
Just nu händer det nte mycket alls här. Jag jobbar, Fredrik jobbar och ungarna är i skolan och på dagis. Inte så mycket att skriva om med andra ord.
Idag provar jag en risifrutti till frukost, satan vad sött det är. Kommer inte att bli fler såna för min del. Var sugen att prova något nytt, just frukostar är tråkigt tycker jag...
Nu ska jag ta och klä på barnen, gå och lämna dom på respektive ställen och sen gå en rask promenad i finvädret innan regnet och åskan kommer. Funderar på om man skulle ta träningskläderna på när jag lämnar så kan jag prova att intervallträna lite på vägen tillbaka? Känns pinsamt att komma i träningskläder och lämna ungarna bara... Måste komma över den gränsen, att allt är så pinsamt. Jag måste inse att jag inte längre är så pass stor att jag drar ALLAS blickar till mig.
Det är svårt att få hjärnan att fatta ibland. Jag tycker mig hänga med men så börjar jag fundera. Jag gick in på Lindex och köpte ett par shorts häromdagen. I storlek 44! Jag fick tom på mig samma par i storlek 42 men dom var lite väl tighta så magen hängde över, inte så snyggt...
Hur som helst så fattar jag ju att jag har 44 i byxor (på Lindex iaf) och att jag med andra ord har gått ner ganska mycket eftersom min storlek var bra mycket större innan. Jag blir lycklig varje gång jag får på mig en 44:a. Men samtidigt kan jag titta ner på min mage och känna att den inte har minskat alls! Jag är i hjärnan lika tjock fortfarande. Jag ser dock i spegeln att jag inte är det men hjärnan har svårt att hänga med. Nu förstår jag vad alla pratar om när dom säger att hjärnan inte hinner med i den hastiga nedgången.
Mitt skinn drar inte heller ihop sig alls. Inget jag hade räknat med heller eftersom jag blirvit stor som en elefant när jag varit gravid. Min mage är fyllt med bristningar efter ungarna, det hjälper ju inte till direkt.
Idag provar jag en risifrutti till frukost, satan vad sött det är. Kommer inte att bli fler såna för min del. Var sugen att prova något nytt, just frukostar är tråkigt tycker jag...
Nu ska jag ta och klä på barnen, gå och lämna dom på respektive ställen och sen gå en rask promenad i finvädret innan regnet och åskan kommer. Funderar på om man skulle ta träningskläderna på när jag lämnar så kan jag prova att intervallträna lite på vägen tillbaka? Känns pinsamt att komma i träningskläder och lämna ungarna bara... Måste komma över den gränsen, att allt är så pinsamt. Jag måste inse att jag inte längre är så pass stor att jag drar ALLAS blickar till mig.
Det är svårt att få hjärnan att fatta ibland. Jag tycker mig hänga med men så börjar jag fundera. Jag gick in på Lindex och köpte ett par shorts häromdagen. I storlek 44! Jag fick tom på mig samma par i storlek 42 men dom var lite väl tighta så magen hängde över, inte så snyggt...
Hur som helst så fattar jag ju att jag har 44 i byxor (på Lindex iaf) och att jag med andra ord har gått ner ganska mycket eftersom min storlek var bra mycket större innan. Jag blir lycklig varje gång jag får på mig en 44:a. Men samtidigt kan jag titta ner på min mage och känna att den inte har minskat alls! Jag är i hjärnan lika tjock fortfarande. Jag ser dock i spegeln att jag inte är det men hjärnan har svårt att hänga med. Nu förstår jag vad alla pratar om när dom säger att hjärnan inte hinner med i den hastiga nedgången.
Mitt skinn drar inte heller ihop sig alls. Inget jag hade räknat med heller eftersom jag blirvit stor som en elefant när jag varit gravid. Min mage är fyllt med bristningar efter ungarna, det hjälper ju inte till direkt.
Kommentarer
Trackback
