Lotta och familjen

I samband med operationen fick jag en sjukgymnast. Vi kom överrens om att jag skulle skaffa gymkort eller åka till sjukhuset för att träna. Nu har det tyvärr inte blivit så av olika orsaker så jag var lite nervös att hon skulle bli lite grinig. Hon tyckte dock att jag just nu bara skulle glömma gym/bad eller sånt just nu. Det finns tid för det sen sa hon. Att jag promenerade så mycket och framförallt att jag rör mig så pass mycket med alla mina promenader tyckte hon räckte gott och väl! Så skönt, då behöver jag inte stressa med kort riktigt ännu! Jag är dock sugen men just nu finns ingen möjlighet till det så det är skönt att slippa tänka på det!

Hon tyckte jag skulle vara stolt! Och jag är faktiskt det. Visst många kanske tycker att det är enkelt för mig att gå ner eftersom jag opererats men det funkar inte att bara sitta hemma hela dagarna och pilla sig i naveln! Det är en evig kamp, man måste motionera och man måste äta rätt. Därför känner jag mig stolt, jag vet att jag till större delen äter precis som jag ska (lite godis och fika slinker ner ibland men sällan), jag har börjat att promenera, jag har fått ett helt annat tänk om det mesta. Så ja, jag anser att jag ska vara stolt och jävligt nöjd med mig själv :)