Lotta och familjen

Tydligen funkar inte min gamla blogg nu igen *morr* Jag vill egentligen inte sluta skriva där men orka med alla jäkla uppehåll?

Nu har det varit ännu ett program om hur hemskt det är att göra en gastric bypass. Återigen lyfts dom som det har gått illa för fram och jag vet att det finns dom som det gått illa för men det dom hela förbannade tiden glömmer bort att prata om är att det finns många det har gått bra för! Vi matas fulla med alla stackare som inte kan äta, blivit alkoholister och har andra problem. Missupfatta mig inte nu, om man har problem så man tex inte kan äta är det såklart synd om den personen, det var jag rädd för innan. Å andra sidan visste jag att den risken faktiskt fanns!

Vi är många som mår prima. Som kan ät aallt det vi vill. Nu börjar jag känna att det är dags att hålla tyst om att jag har gjort operationen för nu snackas det så mycket skit om det i media så nu börjar fler och fler tycka en massa om det jag gjort. Vi tjockisar som valt detta har valt en genväg, den enkla vägen. Det är ju bara att sluta äta så går vi ner. När folk som Martin Lidberg sitter och snackar en massa så tror folk att han vet så mycket, jag kan dock med all säkerhet säga att han inte varit i min situation. Med en övervikt på 45 kg och ett bmi på 43,6 eller vad jag nu hade. När man har varit där och gått ner och sen lyckats stanna i många år, då kan man komma och snacka!