Lotta och familjen

Jag är slut som människa. Jag har galet mycket på jobbet nu. Saker som vi tidigare alltid har lagt ut på entreprenad beslöt jag mig för att ta själv i år. Det är för mycket pengar att skänka bort men det betyder väldigt mycket jobb för min del. Hemmet ser ut som stryk och jag orkar inte göra ett skit. Bara flyttar undan lite från bordet så vi kan äta ihop. I går gick jag och lade mig klockan 21, Alex fick lägga sig i min säng för jag orkade inte vara vaken längre och vänta på att han somnat inne hos sig. I morse vaknade jag och är fortfarande lika trött som i går kväll. Helgerna är skittråkiga, eller inte helgerna men helgkvällarna. Stackars Matte får se mig gå och lägga mig redan vid 21-22 på kvällarna. Han är snäll och säger att det inte gör något såklart. Vi har i stället hela dagarna eftersom vi ändå vaknar tidigt men man vill ju ändå sitta och mysa i soffan på kvällarna...

 

Jag var och gjorde ett borreliatest i veckan som var. Så nu väntar jag på svaret därifrån. Under tiden ska jag försöka att vända detta. Bättre kost, mer rutiner, osv. Det bärjar ju bra eftersom jag inte har någon mat att ta med idag och idag ska jag vara på söder på ett ställe där det inte finns så många ställen jag kan äta på. Får ta en promenad bort till en kiosk men en korv med bröd känns inte så bra.

 

Jag vet att det säkert beror en del på kosten. Jag har helt tappat matlusten. Vill inte äta alls. På morgonen får jag pressa i mig något (för att jag är så trött jämt). Det är bara när jag är hos Matte som jag verkligen äter... Jag mötte ju mitt hjärta i hallen här hemma förförra veckan. Jag får panik av bara tanken på att han ska dyka upp här nu för nu är det gräsligt här hemma... Han ber mig inte tänka så men hur ska man kunna låta bli när han alltid har det så rent och fint hemma och här ser det ut som ett katastrofområde jämt.

Finaste Zpotty är borta. Jag tog honom till akuten för jag insåg att han hade en hemsk tandsten. Väl där hittade veterinären en tumör i munnen. Hon kunde bara hjälpa honom på ett sätt. Fredrik och ungarna kom dit och vi satt med honom tills han somnat in. Nu slipper han ha ont någe mer...

Klcokan 0.00 i natt ringde telefonen. Det var min älskling som sjöng ja må hon leva för mig. Han ville vara först att gratta mig på min födelsedag. He's a keeper :D

I morgon är det dags att se resultatet av mitt bättre ätande då. Ska bli intressant men det ska nog gå :) Kroppen sög åt sig vätska i helgen så den kämpar jag med att bli av med nu men det ska nog bli bra ändå :)

För ett tag sen var jag och Mats och käkade på en indisk restaurang. Av förklariga skäl är jag inte så stor i maten och det vart massor med mat kvar (eftersom han inte äter särskilt mycket mer än mig så kan ni ju tänka er). Vi bad om en varsin låda att ta med maten. Vi fick en minilåda att dela på. Han sa att det kostade så mycket med lådorna. Kunde vi inte äta upp kunde vi snällt ta med oss maten från början! När jag förklarade varför jag inte kunde äta sa han åt mig att jag kunde välja något från barnmenyn då. Dom kastade hellre maten än att ge oss maten i en låda. Mat som vi älskade och ville äta upp. Jäkligt onödigt att kasta mat tycker jag! Han följde oss tom ut och fortsatte käfta med oss på gatan när vi gick. Vi bad om att få köpa en låda men det gick inte för det fanns inte knapp på kassan för det. Inte heller en femma i dricks funkade.

 

Idag var jag på en wok och käkade lunch. När jag ätit så mycket jag orkade så gick jag och bad om en låda. Kocken plockade snabbt ihop en låda och en påse och sen sa han: Vad bra att du tar med dig maten. Det är så tråkigt att behöva kasta den! Och visst är det tråkigt att kasta mat som är helt okej? Ett jävla resursslöseri helt enkelt! Det finns folk som inte har mat för dagen (jag hjälpte ju en ensamstående mamma med ett par skor till sin son häromdagen via "Matkassen" på fejjan just för att hon inte hade några pengar) och så ska dom kasta mat för att en låda är för dyr?!

 

Woken på Hammarbyhöjden gillar jag iaf, jag gillar deras sätt att tänka :)

I dag är det en vecka sen jag började lägga om kosten, äta somjag ska och inte äta något godis. Jag klev upp på vågen i morse ochhade gått ner 1,6 kg. Vhat? Hur gick detta till? Nu vet jag att det är mest vätska men ja, jag är nöjd ändå ;) Bara 7 hg kvar att gå ner till nästa torsdag och mitt första mål, sen är det bara att fortsätta!

 

I helgen kommer jag dock att äta lite snask. Jag fick blommor och choklad av min älskling i lördags men åt inget då. Jag tar med mig chokladasken så delar vi på den. Eller jag tar några bitar och han resten :)

 

Regnar det ute och jag inte kommer iväg och tränar får man lösa det hemma. Jag och ungarna hade kul framför TVn. Jag kopplade in datorn till tvn och så körde vi lite zumba. Svettigt och jobbigt! Kul hade vi också, perfekt :) Det här ska vi fortsätta med.

Idag känner jag mig duktig ;) Jag har gått till dagis, både vid lämning och hämtning. Så jobbigt ;) Måste ha nya skor också, känner mig inte det minsta sugen alls på det faktiskt. Vill köpa min köksmaskin men nu måste jag använda sparpengarna till nya skor i första hand. Det är faktiskt viktigare, jag vet ;)

Jag kan inte låta bli att känna ett stick i mig när jag inser att jag inte kommer att kunna göra en bukplastik nu. Jag skulle så gärna vilja få bort hänget på magen men ibland blir inte allt som man vill och det är bara att acceptera. Om några år kanske, då är det kanske min tur. Jag har varit så inställd på det här så länge och nu när allt sket sig gör det väl det hela lite jobbigare.

 

Annars har helgen varit mysig! Matte kom hit igår förmiddag och sen vid 17-tiden kom Anneli hit med Robin och Anton. Maten vart god och "tårtan" likaså. Jag lovade ju receptet idag. Jag gjorde såhär:

 

ca 3,5 dl rostade och saltade hasselnötter och mandlar som jag mixade till ett mjöl (eller det var inte ett fint mjöl utan små bitar), blandade i 1 msk socker och 1 ägg. Tryckte ut det i en form och la in i ugnen i ca 25 minuter i 150°. Nu är ju min ugn inte som andras eftersom det är gas så prova er fram eller läs orginalreceptet och gå efter det. Jag vispade grädde hårt och blandade med saften från 3 passionsfrukter och kanske 1½ dl hallon. Både hallonen och passionsfrukten passerade jag genom en finmaskig sil. Inget socker i grädden. På med grädden på botten och så lite hallon uppepå och jag lyxade med lite strösselhjärtan.

 

Receptet kommer från: http://www.ptfia.se

 

Idag kom mina föräldrar förbi och gav lila damen hennes presenter. Hon fick en Barbie, hårspännen och en jacka. Dom hade dessutom stannat och köpt en varsin glass till ungarna. Jag och pappa åt en varsin bit av tårtan. I efterhand var ju det smart eftersom det tydligen var fars dag idag ;) ag fick dock ringa pappa och säga det sen för jag hade helt missat det innan. Typiskt mig :)

 

På kvällen badade ungarna och det hela slutade med vattenkrig. Badrummsgolvet är fortfarande dyngsurt ;) Jag har tagit fram systemkameran så nu sk ajag försöka komma ihåg att ta lite mer kort igen!

 

Matte brukar alltid säga till mig att mina barn har världens bästa mamma och idag är jag nog nästan benägen att hålla med. Alex önskade sig scones till lunch. Så nu ska dom få scones. Jag ska inte äta även fast jag älskar scones. I vanliga fall äter jag det men nu är det två veckor som jag är på avgiftning så då får jag låta bli :) Men barnen har iaf fått lite lx, det är dom värda eftersom dom inte ens fick något lördagsgodis (det glömdes bort).

Då var dagens frukost intagen. En Rågi knäcke med Bregott mellan, köttbullar/biffar (gårdagens lunch) och senap. 1 dl filmjölk, ½ dl flingor och en kopp kaffe med mjölk. Dagens skörd av tabletter också, kalcim, järn, folsyra, B12 och multivitamin. Nu är jag mätt och belåten :)

 

Jag är nöjd med mig själv. I går dracka jag två klunkar Cola, ett misstag för jag tänkte mig inte för men annars så håller jag mig till den mat jag ska. Jag bantar ju inte egentligen, jag äter som jag ska (dietisten skulle vara stolt ;)) och då går jag neråt av bara farten.

 

Jag har reagerat på att min mage varit så svullen på senaste. Mycket vätska antar jag. Nu är den sitt vanliga jag igen. Jag märkte det igår när jag började att slå huvudet i köksskåpen igen. Så om någon ser mig med blåmärken och bulor i pannan vet ni varför ;) Det är när jag böjer mig framåt och magen inte tar emot när jag är van vid det. Då tjongar huvudet in i skåpet. Jag verkar aldrig lära mig det heller...

 

Jag letar efter bra viktbloggar. Viktbloggar som är inspirerande. Har ni någon på lager skicka dom hitåt. Jag vill bli inspirerad, jag vill känna att jag blir glad av att läsa om andras framgång och kanske kunna göra detsamma för någon annan en dag :)

Vad mer gör jag u då för att efter 3 år nå mitt förbannade mål som känns som en mil bort men faktiskt är nära? Jag hade tänkt att köpa gymkort men väntar med det. I stället ser jag mitt jobb som träning. Jag lunkar inte upp för trapporna längre. Nu går det undan. 5 trappor utan hiss är en utmaning men jag kommer längre och längre för var gång utan att dö en smula på kuppen ;)

 

Jag vill skaffa gymkort men just nu är jag imte alls motiverad till det, jag får hitta andra sätt att röra på fläsket. Jag ska börja promenera mer, det tar dock emot. Jag vet inte varför men satan vad det tar emot... Kan ju ha något med min avsky för hösten att göra. Jag hatar verkligen hösten. När andra tittar på träden och säger att dom är vackra fattar jag inte. Vad är vackert? Löven är gula, dom dör, snart är allt grått och trist igen. Vackert? Nej, nu är det min absoluta lågpunkt varje år.

 

Fredagsmys är ett minne blott. Ungarna får en varsin glass till efterrätt när det är mina helger. Jag inget. Och tänka sig, jag dör inte utan mår rätt bra ändå ;) Lördagar är dagen då jag får äta snask eller vad jag känner för. En dag i veckan. I väldigt måttliga mängder! Jag måste skärpa mig, man kan inte få allt i världen. Jag tänker inte låta allt mitt kämpande gå åt helvete för att jag ska äta godis i parti och minut.

 

Mitt första delmål var -2,1 kg (jag erkänner, det är kg jag plussat och det gillar jag INTE, det må låta lite men för mig är det enormt jobbigt). Jag har tappat 1,1 av den vikten. Jag har tom 21 november på mig. Nästa mål får jag se vad jag bestämmer mig för. Nu blir det pyttemål helt enkelt! Jag tänker inte tillåta mig att misslyckas. Små mål, långa tidsspann ska göra att jag blir motiverad igen. Jag tänker inte banta, jag tänker äta så som är meningen att jag ska äta helt enkelt.

Så hände det. Jag bestämde mig för att göra en stor omvändning av min mat. Mitt största problem i livet är att jag är så grymt duktig på att hitta "bra" ursäkter till dåliga beteenden. Jag höll min vikt och ansåg således att jag kunde äta som jag ville. Nu ville jag ju dock gå ner lite till och jag gjorde lite tafatta försök. Men så bara pang bestämde jag mig och nu är det nyttigt som gäller. Nyttigt och gott!

 

Jag började känna av att det började närma sig ett par smygande "sambokilon" för även om vi inte är sambos så är jag duktig på att fixa godis när vi är tillsammans. Sen äts det inte upp utan jag bara råkar hamna i munnen dag efter dag ;)

 

Jag har tex insett att kvarg med lite nötter och frukt/bär är ett suveränt mellanmål ihop med en liten smörgås. Keso funkar jättebra till maten istället för en gräddig sås och då får jag i mig extra protein dessutom. Jag mäter upp maten igen och inser ännu en gång att mitt ögonmått är fuckat. Jag äter inte för mycket för det mesta utan fortfarande för lite. Så blir jag sugen på godis och springer i skåpen för att jag är hungrig. Bra jobbat...

I lördags när jag var hos Matte gick jag ut och joggade lite. Lite för mycket faktiskt. Jag har fortfarande en galen träningsvärk ;) Men skönt var det iaf!

 

På söndagen sen så var det städdag i hans förening så då släpade jag ris och höll på. Men då vart det lite kontraproduktivt då jag senare på kvällen satt med resten av föreningen och drack champagne (jag drack en klunk delat på två eftersom jag skulle köra hem senare på kvällen) och åt äppelpaj med vaniljsås. Men då var det iofs tur att jag hade släpat så mycket ;)

 

Den 21 november har jag inskrivning på KS för bukplastik. Open är en vecka senare. Nu kan jag ju inte opereras av flera anledningar så den ska avbokas tyvärr. Även om jag är säker på att jag gör rätt så är det ändå olustigt att avboka tiden. Jag har kämpat så länge för det här och nu försvinner det. Men det är okej,d et finns viktigare saker i livet än att operera magen. Matte accepterar mig som jag är med hängig mage och allt, det är dags att jag börjar acceptera mig själv faktiskt! Jag duger som jag är, min mage är inte den finaste i världen men jag har gått ner 45 kg, har gått igenom två graviditeter, det är inte konstigt att den är som den är. Det är okej, jag duger som jag är :)

Jag är helt slut i kroppen fortfarande. Gårdagen var inte rolig, ryggen och benen värker fortfarande... Jaja, det var skönt att jag gjorde allt jag skulle iaf och inte sköt på något så denna dagen blir lite mer moderat :)

 

Något gymkort vart det inte igår, hade inte riktigt tid för det om man säger så. Får ta det nästa vecka eller om jag får en stund över idag kanske.

 

Ikväll och resten av helgen blir det till att åka till mitt andra hem. Det stället jag trivs så bra på. Jag ska hem till älsklingen och ha det mysigt hela helgen.

Jag har inte haft någon bil på ett par dagar så jag ligger lite efter om man säger så. Idag ska allt tas igen. Jag vill bara ha pyttelite kvar i morgon så jag inte behöver stressa innan jag ska åka ut till älsklingen! Så nu står en termos med kaffe på diskbänken, pastasallad står redo i kylen och jag är redo för en helvetesdag utan dess like. Men jag SKA bli klar! Hur nu det ska gå till... ;) Jag har dessutom en massa extrajobb i morgon så jag vill verkligen inte skjuta upp något så det blir ännu senare.

 

Jag ska dessutom försöka ta mig förbi ett Fitness 24/7 och införskaffa mig ett nytt gymkort. Nu är det snart vinter och jag har redan tusen superbra ursäkter till varför jag inte ska gå ut och ta mina PW så hur kommer det att bli när det blir ännu kallare? Jag är värdelös på det här med hemmaträning ;)

Vilken tur jag har att jag hittat en pojkvän som alltid ställer upp och finns där för mig och mina barn! Ibland rör allt ihop sig och då är det guld värt! Igår var en sån dag då han kom fast han egentligen var dålig. Mina föräldrar har min bil då Speedy pajjat deras bil när dom lämnade in den för att laga ett avgasläckage. Alex hade gitarr i Västertorp och mitt i allt var det utvecklingssamtal på dagis. Så han kom hit, vi åkte till gitarren, lämnade av lilleman, han körde mig ner till dagis och åkte sen tillbaka och hämtade Alex. Sen blev det lite käk hemma innan han åkte hem. Min fina älskling som ställer upp trots att han är sjuker.

 

Mammas bil är ett helt annat problem. Vi ställde den på parkeringen utanför Speedy i söndags så dom skulle kunna ta den direkt på måndagen. Det luktade avgaser i kupénoch den ska in och besiktigas så det behövdes fixas. När mamma ringde på måndagen och sa exakt vad som skulle göras så säger den unge herren som ska jobba  på bilen att det behöver bytas lite delar. Tändstift, tändkablar, rotorn, fördelarlock, luftfilter, olja och oljefilter. Helt okej, gör så. Vi har sett delarna och dom var verkligen slut. Sen startade han bilen. Den går inte på alla cylindrar men det är nog ingen fara. Mamma och pappa kan ta bilen och åka till Sala. Mecken tror inte att dom kommer få stopp på vägen. Tror inte? Mamma frågar vad hon kommer få nedslag på på besiktningen. Avgasläckaget säger han då. Va? Den enda saken vi från början lämnade in bilden för!

 

När mamma går in för att betala medans killen som meckat med den kör iväg (bilen inte bara låter som en tractor utan nu låter det som avgassmällar i motorn också men det är okej, det är bara att köra ändå?) så skakar han som äger stället på huvudet och säger: Ni tänker väl inte ta bilen med er? Nej, konstaterade mamma, det kan vi ju inte göra. Igår på dagen så ringer den unge herren som meckat med bilen igen. Dom felsöker för dom vet fortfarande inte vad som hänt. Vi åker dit för att prata med chefen och honom igen. Chefen var inte där och den unge mecken står bara och slår ifrån sig, den gick knappt att starta alls i måndags, han har flera vittnen på detta säger han. I söndags när vi lämnade den gick den hur bra som helst men under natten var det massor med saker som pajjat tydligen. Det här kunde inte han hjälpa. Matte ringde tack och lov mitt i allt så jag kunde gå ut för jag var så förbannad. Mamma ska vi inte prata om, hennes ögon var svarta. När mamma ifrågasatte varför bilen inte står på liften utan på parkeringen säger han: jag var tvungen att ta inbokade kunder och sen vet jag ju inte om ni kan betala. Va? Om blickar kunnat döda. Han ifrågasatte dessutom varför dom skulle åka till Sala. Jo, för det har han att göra med...

 

Bilen står fortfarande kvar på verkstan men nu under chefens vakande öga. Han var inte så glad när mamma berättade vad han sagt. Dom har lämnat sin bil där i många år och aldrig har det varit några problem. Har dom sagt att det och det måste bytas har dom gjort det och självklart betalat för sig utan knössel. Mamma och pappa är inte lite irriterande just nu. I en Elda-butik står en braskasett dom vill ha men som dom måste mäta på landet om den får plats i öppna spisen. Den är på rea, sista exemplaret men dom kommer ju aldrig iväg. Så dom är ganska sura av flera skäl ;)