Vad mer?
Vad mer gör jag u då för att efter 3 år nå mitt förbannade mål som känns som en mil bort men faktiskt är nära? Jag hade tänkt att köpa gymkort men väntar med det. I stället ser jag mitt jobb som träning. Jag lunkar inte upp för trapporna längre. Nu går det undan. 5 trappor utan hiss är en utmaning men jag kommer längre och längre för var gång utan att dö en smula på kuppen ;)
Jag vill skaffa gymkort men just nu är jag imte alls motiverad till det, jag får hitta andra sätt att röra på fläsket. Jag ska börja promenera mer, det tar dock emot. Jag vet inte varför men satan vad det tar emot... Kan ju ha något med min avsky för hösten att göra. Jag hatar verkligen hösten. När andra tittar på träden och säger att dom är vackra fattar jag inte. Vad är vackert? Löven är gula, dom dör, snart är allt grått och trist igen. Vackert? Nej, nu är det min absoluta lågpunkt varje år.
Fredagsmys är ett minne blott. Ungarna får en varsin glass till efterrätt när det är mina helger. Jag inget. Och tänka sig, jag dör inte utan mår rätt bra ändå ;) Lördagar är dagen då jag får äta snask eller vad jag känner för. En dag i veckan. I väldigt måttliga mängder! Jag måste skärpa mig, man kan inte få allt i världen. Jag tänker inte låta allt mitt kämpande gå åt helvete för att jag ska äta godis i parti och minut.
Mitt första delmål var -2,1 kg (jag erkänner, det är kg jag plussat och det gillar jag INTE, det må låta lite men för mig är det enormt jobbigt). Jag har tappat 1,1 av den vikten. Jag har tom 21 november på mig. Nästa mål får jag se vad jag bestämmer mig för. Nu blir det pyttemål helt enkelt! Jag tänker inte tillåta mig att misslyckas. Små mål, långa tidsspann ska göra att jag blir motiverad igen. Jag tänker inte banta, jag tänker äta så som är meningen att jag ska äta helt enkelt.
Kommentarer
Trackback
