Lotta och familjen

Att en dålig dag lyckas hitta energi nog att bädda rent i sängen och inte skjuta upp tvättiden är stort för min hjärna. Det är precis vad jag gjort idag. Dagen började riktigt illa. Kunde inte andas, grät och började må illa i bilen på väg till första jobbet. Bara att vända hem igen.

 

Nu är det bättre. Jag har legat på soffan större delen av dagen. Jag lyckades bädda rent och nu ska jag gå ner i tvättstugan. Alex ska köras till gitarren och Alicia ska hämtas. Det blir bra det här, den här dagen kommer att gå framåt den med :)

 

Varje litet steg i rätt riktining är skönt! Jag kan tänka mig hur det måste låta. Wow, hon lyckades bädda rent. För dom flesta är det inga problem. För mig är det en enorm prestation.

Idag hämtade jag Alicia redan klockan 15. Vad tidig du är sa hennes fröken. Jag har en bra dag idag sa jag. Då är det lättare att komma dit i tid. Jag har jobbat lite, varit på gymmet. Passade på att köra spinning när jag ändå hann dit. Och slutligen var jag till kuratorn. Vi har pratat måttlighet. Läxa till nästa gång: träna med måtta, ät med måtta, jobba med måtta osv osv. Och att bara göra en sak åt gången. Sluta snabbspola alla tv-program tex. Och att sluta glo på telefonen var och varannan minut!

 

Det här betyder att jag inte alls ska träna varje dag som innan. Även om jag tankar energi på gymmet. 3 ggr/veckan räcker gott! Iaf till en början.

 

Måttlighet. Måtta. Stressa ner. Där har jag något att jobba på.

Nu är det re veckor sen något godis passerade mina läppar. Det har inte ens varit särskilt jobbigt. Jag har svårt att smälta allt som hänt senaste tiden. Har svårt att landa och komma igen. Problem att gå till gymmet. Problem att få maten att funka. Men ett steg i taget! I morgon hoppas jag på att hinna till gymmet en sväng. Det blir enbart en kortis då jag har en läkartid att passa men allt är bättre än inget. Det beror lite på om jag har bil eller inte i morgon. Annars kanske jag ska ta mig i kragen och gå/cykla till doktorn. Det är lätt att säga u men jag har verkligen ingen aning alls om hur jag mår i morgon. Det kan vara en bra dag då det går eller så är det en dålig dag då det inte finns en chans i helvetet.

 

Jag hatar att vara sån här. Det är jobbigt att inte förstå sig själv längre.

Igår var jag till sjukan för att se om jag kunde få komma med i en internetbehandling mot depression. Eller jag skulle se om jag hade en depression i första hand. Och jo det hade jag såklart. Det räcker ju inte med utmattningssyndrom liksom. Min deppression är medelsvår enligt läkaren. Så idag på min födelsedag påbörjas behandlingen. Jag kommer att göra jobbet själv över internet. Det blir intressant att se hur det går.

 

Jag fick även diagnosen social fobi. Något jag vetat om i många år men inte vågat ta tag i. Men när jag mår bättre i depressionen och utmattningen så ska jag ta tag i det också. Det kan man göra på liknande sätt som behandlingen mot depressionen. Läkaren undrde varför jag inte tagit tag i det tidigare. För att jag ingte vågar. Av rädsla för att göra fel. För att göra bort mig. Dom stora symptomen ag har på just social fobi. Jaja, en dag kanske jag slipper det med :)

 

Nu blickar jag framåt. Ingen mening att blicka bakåt. Jag ska försöka lägga bitterhet och ilska bakom mig även om det just för tillfället är jävligt svårt. Men för att må bättre så måste jag!

Jag trodde ALDRIG att man kunde må såhär. Jag förstod inte hur dåligt man kan må. Hur lite man orkar när man mår såhär. Att säga till någon som är utbränd att det bara är att rycka upp sig har jag visserligen aldrig gjort men nu förstår jag verkligen. Jag kan inte rycka upp mig. Hur mycket jag än vill.

 

Igår kom älsklingen hit. Han bara ringde på, en överraskning :) Med sig hade han mat och grejer. Vi gick och handlade sylt som jag inte hade haft råd att köpa då mina pengar tagit slut. Den här månaden har jag fått oroa mig över ekonomin. Jag har fått 6000,- mindre och med många kalas, presenter (Alex har gått på 4 kalas á 100,- i biocheckar, plus alla presenter till Alicia), läkarbesök, mediciner och Alex gitarrlektioner tog pengarna liksom slut. Utan Matte vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Men igår tog pengarna slut (jag har sparade pengar så jag överlever om något händer, oroa er icke), jag har 5,50,- kvar på kontot ;)

 

På torsdag ska jag på en läkarbedömning om kbt via nätet. Vi får se hur det går. Jag är bara så trött på att må såhär. Jag orkar ingenting. Kommer hem och kraschar på soffan. Jag vill må bra. Kunna se någon glädje med livet igen. Jag håller tummarna för att det här kan hjälpa.

Idag träffade jag mamman till en av Alex klasskompisar. Hon är också utbränd. Vi pratade om mindfullness. Så kom vi till mat. Hon, precis som jag äter galet fort tydligen. Det här var något som hon pratade om, att man ska äta långsamt men framfröallt att man ska titta på maten och respektera maten. Kanske har någon gått och plockat riset på ett risfält? Ett djur har satt livet till för köttet på tallriken. Energi har gått åt till att göra pastan. Maten har färdats hit, kanske med lastbil som spyr ut avgaser. Vem är jag då att bara kasta i mig maten utan att njuta av den?

 

Sen sa hon att det är därför folk idag väger mer än för bara några år sen. Man kastar i sig den första portionen utan att smaka och när man är klar med den tar man en till och först då känner man smaken.

 

Det här satte sig fast hos mig. Jag ska börja njuta av varje tugga. Jag ska tänka mer på vad jag äter och hur.

Just nu undrar jag om jag har fått sockerpiller utskrivna av läkaren. I går på väg hem från att ha hämtat Alicia så tog orken slut, det började redan där på plats när Alicia inte ville gå med hem utan fortsätta med leran. Men väl hemma ville jag bara sitta kvar i bilen, kände att jag inte orkade gå ut. Väl ute kändes det som att benen inte orkade bära mig. Jag kände direkt att något inte är som det ska. Tankarna for runt i skallen.

 

Väl inne började ungarna bråka om TVn direkt. Jag gick in i sovrummet, Alicia följde efter. Jag bad om att få vara själv men hon vägrade att lämna mig. Inget konstigt alls då jag var så pass ledsen som jag var. Skickade ett sms till Matte att nu orkar jag inte mer. Jag går under. Jag orkar inte!

 

Alicia fortsatte att följa mig, jag låste tillslut in mig på toletten för att bara få vara själv. Matte ringde, jag orkade inte gå upp från min ensama plats och svara. Han skickade ett sms. Han var på väg. Jag ringde upp och sa med en gråtfylld röst att han inte behövde komma. Jo, han var redan på väg och inget jag sa kunde ändra på det!

 

Mitt i allt detta hade jag lyckats plocka fram en burk med köttfärssås som jag hade köpt som nödmat ifall jag mådde så här dåligt. Jag fick makaroner på spisen och innan Matte kom hade jag lyckats servera ungarna lite mat. När han kom låg jag i min säng, inrullad i hans täcke och tårarna bara rann. Han klev in, barnen berättade att jag låg i sovrummet, Alicia visade honom vägen :) Han stängde dörren och sen låg han i 1½ timma och bara höll om mig. Vi pratade lite ibland men jag låg bara och kände mig trygg i hans famn. Kände hur orken kunde börja leta sig tillbaka till mig.

 

Det tog 1½ timma innan jag ens kunde titta på honom. Jag skämdes, ville inte att han skulle se hur jag såg ut. Larvigt för jag tror nog han förstod. Han skulle upp tidigt och jobba så han behövde åka. Jag gick upp och stekte fläskkotletterna som jag hade plockat fram till middag. Gjorde skysås och åt med makaronerna som var kvar. Jag behövde få i mig lite mat. Sen satt jag och gosade med ungarna tills det var dags för dom att sova. Alicia somnade hos sig men Alex ville somna i soffan med mig. Så där har han legat, jag brukar alltid leda in honom i hans säng men han sov så gulligt så han fick lligga kvar där i natt efter att jag gick in och la mig hos mig.

 

I dag vaknade jag med ögon som svider och en trötthet utan dess like som sitter bakom ögonen. Men jag är på gång. Jag ska åka och jobba ett par timmar. Sen måste jag ta mig till gymmet. Jag måste börja. Måste sluta att skjuta på det. Men just nu är jag ganska långt ner och att hitta motivationen då är svårt! Men jag ska komma i gång igen!

I går åt jag precis som jag skulle. Eller att trycka i sig en korv med bröd på väg från grillen till vårdcentralen på ungefär 3 minuter. Sista tuggan tog jag inne hos kuratorn ;) Ibland blir det bara lite tokigt...

 

Men hur som helst så åt jag som jag skulle ändå. Åt en supergod fiskgratäng till middag. Åt ett bra kvällsmål osv. Jag känner skillnad i dag. Jag mår bättre. Jag känner mig inte låg. Jag är redo för en dag med lite jobb och sen ska jag till gymmet! Jag ska simma! SKA! Jag kan bara må bättre!

 

Det är jobbigt att leva i en känslomässig bergochdalbana. Att aldrig veta hur dagen ska bli. Att en dag må hur bra som helst för att nästa dag inte ens vilja kliva upp ur sängen. Att själv inte förstå vad som händer i skallen! Det är nästan jobbigast. Att inte förstå varför man mår som man mår. Kuratorn lyckas luska fram saker mest hela tiden. Jag fattar inte hur hon gör ;) Att vara utbränd är ingen höjdare men jag lever med förhoppningen att en dag mår jag bättre!

 

I dag startade jag dagen med naturell yoghurt med müsli och ett ägg med lite kaviar. Och kaffe såklart. Jag måste ju vakna ;) Nu är jag mätt och belåten! Jag ska ta med ett äpple till mellanmål och sen käkar jag lunch när jag kommer hem från att ha simmat! Nu är det planering som gäller, annars faller jag snabbt dit igen.

Vad glad jag blir av att komma hem och hitta kylskåpsdörren öppen. Hela helgen har den stått så så det var bara att börja med att kasta ut den sura mjölken, mögliga avokadon osv. Jag ska gå igenom allt sen och kolla vad mer som måste kastas. Så morgonen börjar intressant för mig och barnen. Knäckebröd med smör är det som serveras till frukost i det här hemmet. Ibland blir det lite tokigt ;)

 

Idag blir det en fullspäckad dag. Jag hade tänkt att gå och simma men jag har ett möte 11.30 och sen ett läkarbesök klockan 13. Men nu kommer jag sätta igång, jag måste. Det här funkar inte längre. Inga mer ursäkter! Förutom möten (som inte jag bokat in) och läkarbeök då ;)

Nu har det börjat om med förkylningen! Tjock i luftrören så jag har tagit medicin för det nu. Jag blir galen på riktigt! Jaja, det går väl över! I morgon ska jag gå på vattengympan igen. Inga mer ursäkter! Jag ska göra om mitt träningsmål. Lägga det också till den 21/12. Jag ska räkna lite på det. Sätta låga mål, jag får inte misslyckas. Men å andra sidan måste jag ha ordentliga mål, inga fjantmål! Det blir bra det här :)

Eftersom jag började redan i söndags med "mitt nya liv" så blir det 50 dagar. Jag hatar orden "mitt ny liv" jag har sagt orden så många ggr. Men jag måste göra något. Jag mår inte bra så här. Jag har fallit in i ett ekorrhjul som jag har väldigt svårt att ta mig ur. Men nu är det dags att ta tag i det!

 

I går var det inga problem. Inget godissug alls, inget sug efter något alls faktiskt. Skönt det! Dag 2/50 avklarad! Nu tar jag tag i en ny dag. Jag började dagen med en ordentlig frukost. En knäcke med ost och gurka och en knäcke med avokado, skinka och gurka. Och så en kopp kaffe till det. Nu håller jag mig mätt ett tag :)

 

I dag ska jag med Alicia till bvc och lägga om däcken på bilen. Hoppas jag iaf, det beror på om det är rätt fälgar jag fått tag i I kväll kommer förhoppningsvis min älskling hit! Längtar så galet mycket varje dag vi är ifrån varandra! Han köpte ny bil i söndags (det var så jag fick fälgarna, dom följde med hans köp) som han vill prova lite och visa upp för barnen! Det blev en Citroën C5 excklusive. Mycket lullull i den bilen. Kul som sjutton att köra var den :) Samma färg som min, nu är vi en riktig Citroënfamilj :) Hans är en ordentligt stor kombi så nu har vi plats att åka på familjesemester till sommaren och kunna packa massor med skräp ;) Han fick två uppsättningar däck men sen fick han ett par extra fälgar med också. Med friktionsdäck på, jag ska dock köpa dubb, jag vill inte ha friktion. Får se om dom har lust att ge mig några kronor för däcken för dom var riktigt schyssta :)

 

Nej, nu är det dags att göra oss redo för bvc. Det blir intressant det här, spruta ska tas och Alicia är INGET fan av sprutor.

Jag misslyckades med min utmaning. Eller nej, jag åkte över ett litet gupp kanske ;) Jag har ätit godis. Kanske var det bra, jag insåg verkligen att jag inte kan hantera godis. Så ndet var kanske bra att jag snavade lite. 21 december fyller mitt nya jag 3 år. Tills dess är det godisstopp! Jag hoppas att det i kombination med träning kan få min kropp att må lite bättre! Håll en tumme för nu går jag all in. Måste få ordning på både kropp och knopp!

 

From i dag är det 7 veckor eller 49 dagar kvar! Så följ min resa vettja, om du nu inte redan tröttnat för det är nästan så att jag har gjort det ;)