Lotta och familjen

Just nu undrar jag om jag har fått sockerpiller utskrivna av läkaren. I går på väg hem från att ha hämtat Alicia så tog orken slut, det började redan där på plats när Alicia inte ville gå med hem utan fortsätta med leran. Men väl hemma ville jag bara sitta kvar i bilen, kände att jag inte orkade gå ut. Väl ute kändes det som att benen inte orkade bära mig. Jag kände direkt att något inte är som det ska. Tankarna for runt i skallen.

 

Väl inne började ungarna bråka om TVn direkt. Jag gick in i sovrummet, Alicia följde efter. Jag bad om att få vara själv men hon vägrade att lämna mig. Inget konstigt alls då jag var så pass ledsen som jag var. Skickade ett sms till Matte att nu orkar jag inte mer. Jag går under. Jag orkar inte!

 

Alicia fortsatte att följa mig, jag låste tillslut in mig på toletten för att bara få vara själv. Matte ringde, jag orkade inte gå upp från min ensama plats och svara. Han skickade ett sms. Han var på väg. Jag ringde upp och sa med en gråtfylld röst att han inte behövde komma. Jo, han var redan på väg och inget jag sa kunde ändra på det!

 

Mitt i allt detta hade jag lyckats plocka fram en burk med köttfärssås som jag hade köpt som nödmat ifall jag mådde så här dåligt. Jag fick makaroner på spisen och innan Matte kom hade jag lyckats servera ungarna lite mat. När han kom låg jag i min säng, inrullad i hans täcke och tårarna bara rann. Han klev in, barnen berättade att jag låg i sovrummet, Alicia visade honom vägen :) Han stängde dörren och sen låg han i 1½ timma och bara höll om mig. Vi pratade lite ibland men jag låg bara och kände mig trygg i hans famn. Kände hur orken kunde börja leta sig tillbaka till mig.

 

Det tog 1½ timma innan jag ens kunde titta på honom. Jag skämdes, ville inte att han skulle se hur jag såg ut. Larvigt för jag tror nog han förstod. Han skulle upp tidigt och jobba så han behövde åka. Jag gick upp och stekte fläskkotletterna som jag hade plockat fram till middag. Gjorde skysås och åt med makaronerna som var kvar. Jag behövde få i mig lite mat. Sen satt jag och gosade med ungarna tills det var dags för dom att sova. Alicia somnade hos sig men Alex ville somna i soffan med mig. Så där har han legat, jag brukar alltid leda in honom i hans säng men han sov så gulligt så han fick lligga kvar där i natt efter att jag gick in och la mig hos mig.

 

I dag vaknade jag med ögon som svider och en trötthet utan dess like som sitter bakom ögonen. Men jag är på gång. Jag ska åka och jobba ett par timmar. Sen måste jag ta mig till gymmet. Jag måste börja. Måste sluta att skjuta på det. Men just nu är jag ganska långt ner och att hitta motivationen då är svårt! Men jag ska komma i gång igen!