3 veckor
Nu är det re veckor sen något godis passerade mina läppar. Det har inte ens varit särskilt jobbigt. Jag har svårt att smälta allt som hänt senaste tiden. Har svårt att landa och komma igen. Problem att gå till gymmet. Problem att få maten att funka. Men ett steg i taget! I morgon hoppas jag på att hinna till gymmet en sväng. Det blir enbart en kortis då jag har en läkartid att passa men allt är bättre än inget. Det beror lite på om jag har bil eller inte i morgon. Annars kanske jag ska ta mig i kragen och gå/cykla till doktorn. Det är lätt att säga u men jag har verkligen ingen aning alls om hur jag mår i morgon. Det kan vara en bra dag då det går eller så är det en dålig dag då det inte finns en chans i helvetet.
Jag hatar att vara sån här. Det är jobbigt att inte förstå sig själv längre.
Kommentarer
Trackback
