Lotta och familjen

Äntligen har jag förstått. Senaste tiden har jag haft så hemska magproblem. Helt plötsligt har magen rasat helt. Tidigare i kväll la jag mig i ett bad. Jag tände ljus, sa till barnen att hålla sig lugna och kröp ner i ett riktigt hett vatten. Jag började att fundera och tänka. Min kropp har börjat att säga ifrån ännu mer. Jag har inte förstått innan, jag har fortsatt att stressa, äta dåligt och dricka hinkvis med kaffe.

 

Det enda jag gjort är att hoppas att tabletterna skulle ta verkan och att terapin skulle hjälpa. Plötsligt förstod jag att jag måste göra jobbet helt själv. Jag är inte korkad, jag har vetat det hela tiden. Men när man mår som sämst är det lätt att bara låtsas om som att allt kommer att lösa sig mirakulöst.

 

Efter nyår börjar mitt godisfria år. Klarar jag det får jag pengar och kan köpa en Ankarsrum assistent av Matte. Inte hela summan men en bra bit på vägen :) Finaste älsklingen!

 

Kosten måste bli bättre!

 

Jag måste träna, för att jag tycker att det är kul och jag mår bättre!

 

Jag måste lära mig att sluta stressa. Det här det största och det viktigaste! Jag MÅSTE! Jag kommer att få magsår eller något ännu värre. Hur sjutton gör man? Jag tar små steg i taget.

 

I morse när jag lämnade Alicia på dagis så gick vi. Det tog oss LÅNG tid. Vi stannade och titta på fågelspår. HELA TIDEN! Jag höll på att smälla av och stressade upp mig. Men tillslut bara kände jag att nu räcker det! Världen går inte under om jag kommer 10 minuter senare! Efter det stannade vi vid varenda fågelspår och pratade om vilken sorts fågel det var och vi härmade hur fågeln hade gått. Och tänk. Världen snurrar fortfarande. Trots att vi vart sena. Jag försöker. Jag kämpar.

Var till läkaren i förra veckan. Medicidosen dubblerades så nu ska vi se om det inte kan hjälpa lite. Jag har den senaste tiden vaknat upp ordentligt. Jag tycker att det känns som att ja bara ligger och latar mig hela tiden men gör jag det? Inte mycket. Jag må ligga mycket på soffan men jag stressar även då. Jag kan ligga och kolla på ett avsnigtt av CSI tex, ett program jag älskar. Jag snabbspolar avsnittet. Pausar hela tiden för att hålla på med telefonen. Plötsligt har jag legat och spelat något på telefonen när jag kollar upp på TVn och inser att jag måste spola tillbaka 20 minuter.

 

Jag kan inte längre ligga kvar i sängen på morgonen utan slår upp ögonen och hoppar upp. Kan inte sätta mig ner utan plockar och fixar. Oftast med onödiga saker. Så det är inte så att jag städar vilket unde ha varit bra.

 

Häromdagen hjälpte jag mamma och pappa och byta däck på bilarna. Deras bil blev påkörd av en traktor för ett tag sen och nu har dom köpt en ny bil och däcken skulle skiftas från den gamla till den nya. Jag låg däckad dagen efter för att jag hade stressat så mycket så jag hade bytt dom på kort tid och vägrat låta någon hjälpa mig (då gick det för långsamt tyckte jag).

 

Sån här är jag hela tiden. Inte konstigt att min kropp tillslut sa ifrån! Min läkare har sagt ifrån förut att jag måste lugna ner mig. Därför har jag tagit det lugnt med julbestyren. Men jag stressar upp mig till max ändå. Igår glömde jag sillen jag hade lagt in hemma hos Matte. Nu har jag panik. Jag kommer inte kunna smaka av den. Tänk om den smakar fan och inte går att rädda och sen står jag där på julafton utan sill! Hemska tanke, då går ju världen under. Lika bra att inte fira jul. Eller? Det är sånna mina tankar är nämligen. Fast jag vet hur larvigt det låter...

 

Men nu sk ajag försöka att njuta av julen! Klapparna är inköpta, jag har egentligen bara skinkan att köpa. Jag måste på bolaget också men det är ju ingen jättegrej även om det är mycket folk :) Men jag hoppas sillen funkar i morgon när Matte kommer med den. Då kan jag andas ut jag med :)

Hur mår du? Mitt konstanta svar på den frågan är: Huvudet upp, fötterna ner, som vid en hägning. Jag vet inte vad jag ska svara. Foklk vill oftast inte höra att det är dåligt. Dom vill höra att det är bra. Jag förstår dom. Jag vill inte heller att folk i min omgivning ska må dåligt. Jag längtar till nästa onsdag då jag ska till farbror doktorn igen. Då ska jag se om vi inte kan höja dosen eller något. Jag vill inte ta tabletter som nte hjälper ett skit. Tabletter som får mig sugen på ALLT hela tiden! Jag kan inte ha något hemma för jag skulle tom äta tegelstenar om det serverades till mig. Jag är livrädd för att gå upp mer. Jag har redan gått upp och nu måste jag sätta stopp!

 

Så hur är det? Om jag ska svara på riktigt. Det är sådär. Jag lever. Jag är sällan glad men jag gråter inte dygnet runt heller. Förra veckan var jag glad. Mamma och pappa var hemma hela veckan och jag fick sällskap på jobbet. Insåg att det är en sån stor del i min depression. Jobba själv hela dagarna. Inte någon att samtala med. Veckans höjdpunkt är när jag köper latte på 7-Eleven och får snacka med personalen en stund. Det var en sån skillnad när jag hade dom i bilen hela dagarna. Kunde prata om saker som hände. Sen köpte dom ny bil (dom hade blivit påkörda av en såmaskin så deras bil var typ mos) och åkte till landet. Direkt ändrades mitt humör. Mamma märkte det också.

 

Jag har inte vart barnledig på länge. I förrgår fick jag ett sms från min svåger. Vill du att vi tar barnen. Jag kan ju inte säga ja till hjälp. Det är verkligen supersvårt. Jag kan själv. Mina barn, mitt ansvar. Men nu gjorde jag det. Jag måste börja ta den hjälp som erbjuds mig! Så Alicia hämtas på dagis och Alex hämtas i stan då han ska gå med några kompisar och se Hobbit 3. Jag har nästan jobbat klart så jag ska bara göra det sista och sen hem en sväng och bara vara. Jag ska gå till en gitarraffär i närheten och kolla om dom har något gitarrfodral till Alex (han får en gitarr i julklapp men det ingick inget fodral till den) innan jag åker ut till Matte. I helgen ska jag bara vara. Jag ska baa lussebullar och i morgon ska vi, om jag orkar, baka pepparkakor. Jag ska vila.

Jag börjar morgonen med att väga mig. Jag går på toa. Jag väger mig. Sen kan jag väga mig ett par ggr till innan dagen är slut. Jag är besatt av vågen. Jag ska ställa undan min våg nu. På lördagarna får jag väga mig EN gång hemma hos Matte tills jag inte är besatt längre. Det här måste sluta.

 

Kontrollbehov much?

Jag gick till gymmt och körde ett smart start pass. Så skönt att göra det och jag kan känna mig nöjd med mig själv efteråt! Plusaktivitet :D

 

I morgon blir det vattengympa om jag känner mig bättre då. För just nu mår jag inget bra, jag blir tokig! Ungarna har mått dåligt i omgångar och nu är det min tur tydligen. Grattis till mig ;)

När man drabbas av depression är det lätt att strunta i att göra saker och bara ligga i sängen/soffan hela dagarna. Därför ska jag nu enligt min internetterapi börja göra plusaktiviteter. Saker som jag kan njuta av och få något positivt utav. Så jag har planerat. Jag måste ta mig tid till vissa saker.

 

Som att träna. Tre ggr i veckan till att börja med. Spinning på måndag, SmartStart på torsdag och vattengympa p0å fredag. Nu är det inte alltid detta går då det är tidiga pass och jag inte alltid hinner dit. Men då ska jag ta mig tid att gå till gymmet och antingen simma eller ta en vända på crosstrainern! Inte bara ligga på soffan!

 

På onsdagarna ska jag hämta lilla damen tidigare så jag hinner ta ett varmt bad i lugn och ro innan jag måste laga middag. Så det här är min början till en mer glad och positiv Lotta :)

Jag gillar inte att säga ord som hata, avsky osv. Jag anser att det är starka, hårda ord. Men jag HATAR min sjukdom! Jag hatar att må såhär! Att inte ha ork till någonting alls. Att inte kunna känna glädje, att inte ens orka ta sig till en affär och köpa en liter mjölk. Och uppepå detta, att inte ens kunna somna fast an så gärna vill.

 

Att gråta så man tror ögonen ska ramla ut för att man inte vet hur man ska kunna komma vidare, komma ur detta. Att känna att det inte finns något slut. Jag kommer alltid vara såhär trött, så här ledsen, att vara så oengagerad i allt, osv. Jag orkar inte mer. Rädda mig från denna skit, jag orkar inte mer. Jag vill inget annat än att må bra igen!

 

Det är inte lätt för min omgivning heller. Matte tycker såklart att det är jättejobbigt och vet inte hur han ska kunna hjälpa. Jag förklarade igår att han och barnen är min enda fasta punkt, min trygghet. Ingen annan kan göra jobbet. Jag måste göra det. Jag måste bara orka.

 

Jag håller på attt skriva upp saker jag måste tänka på. Saker som knappast får mig att må bättre.

 

- Jag måste sluta att ta hela världen på min axlar.

- Jag MÅSTE sluta ha dåligt samvete för ALLT och alla.

- Jag måste sluta försöka att kontrollera allt i min omgivnig.

- Jag måste lära mig att ta emot hjälp som erbjuds mig.

 

Det finns säkert mer grejer jag måste tänka på, det här är det jag kommit på hittils i samtal med Matte och mamma. Det här är viktigare än att sluta äta godis, träna och allt vad jag haft som mål. Jag har fortfarande inte ätit godis, det är 4 veckor nu. Men jag känner att nu har i stället just DET blivit en fix idé. Istället äter jag nötter. Till förbannelse. Är det nyttigare? Nej, inte mycket (inte när man äter upp emot ½ kg i veckan iaf). Jag måste sluta med kontrollbehovet. Det är bara det det handlar om. Jag vill visa att jag minsann klarar av att inte äta godis. Jag kan minsann sluta! Japp, nu har jag bevisat det. Nu då?