Lotta och familjen

Började med att få komma till en sköterska för vikt och midjemått. Enligt dom är viktnedgången nu -42,8 kg. Enligt min våg (och den jag ska gå efter enligt dom) är det -43,9 kg. Midjemåttet är numera inte såpass stort att det är en ökad risk med det! Enligt sidor på nätet ska jag se upp med det men behöver inte oroa mig jättemycket, typ :) Det har minskat med 38,5 cm! Jag kan inte fatta att jag har varit så stor. Blodtrycket ligger numera på 110/70. Bra men lite lågt och det kan vara anledningen till att jag ofta blir yr när jag reser mig upp. Men som sagt, inget att oroa sig över! Skönt!

Läkaren kom och vi pratade lite. Alla prover var perfekta. Jag frågade om min trötthet, jag är ju så sjukt trött mest hela tiden! Han sa att efter en sån här op kan kroppen ställa sig lite på sparlåga. Min kropp har slutat att gå på sparlåga men eftersom jag har så himla mycket i min hjärna just nu stannar tröttheten kvar. Botemedlet var promenader. Han tyckte jag skulle skita i gymmet. Han vet att sjukgymnasterna säger att man ska gå på gymmet men han förespråkar promenader. 40 minuter varje dag motsvarar 3 pass på gymmet i veckan (har forskare kommit fram till). Så jag antar att jag ska börja gå nu, så kanske jag också blir pigg igen! Jag ska gå till gymmet igen, men koncentrera mig på att gå på bandet och simma till att börja med. Så småningom vill jag prova spinnig och kanske vattengympa men just nu är jag inte redo för att använda viktmaskinerna så det skippar jag.

Dietisten var som vanligt underbar. När vi satt oss ner sa hon: Ja, du är ju ganska mycket mindre nu än sist vi sågs! Jag blev förvånad att hon kom ihåg mig. Hon kom ihåg många saker om mig, lite förvånad faktiskt, men det är klart; är man underbar så är man ;)

Hon räknade ut att jag har gått ner 40% och deras snittnedgång efter ett år ligger på 30% så jag har gått ner mer än förväntat. Hon trodde att det kan vara en anledning till att min kropp kräver så mycket protein. Hon tyckte iaf att jag åt bra. Jag har ju kommit till en del insikter på senaste och har börjat att lösa upp lite knutar som har med maten att göra. Jag har tex kommit fram till att jag äter när jag har tråkigt. Eftersom jag inte kan sticka eller virka har jag börjat bygga med plusplus. Alex älskar att komma hem när det står hela arméer med gubbar och hästar och väntar på honom ;)

Om ett år är det läkarbesök igen. Då ska läkaren skicka remiss till bukplastik. Han kollade på magen idag och sa att om jag bara håller mig under bmi 28 skulle det nog inte vara alltför svårt för mig att få en operation. Han sa också åt mig att när jag pratade med plastiken skulle jag ta upp tuttarna och fråga om dom, för det var inte helt omöjligt att få igenom dom också. Jag är lite osäker om dom för jag tycker ju någonstans att det är en skönhetsoperation. Han tyckte dock inte att jag skulle tänka så för han förstod att det kunde vara jobbigt att minska så mycket som jag har. Nu tittade han ju inte på dom och han kan inte uttala sig men magen tyckte han absolut att han skulle skicka en remiss om om ett år. Det är ju inte jättekonstigt att den hänger ner till knäna (lätt överdrivet ;)) med tanke på hur mycket magen minskat och hur stor jag blivit varje gång jag varit gravid...

Jag är iaf väldigt nöjd med mig själv!