Lotta och familjen

När jag går förbi ett skyltfönster och ser mig själv ser jag en människa som ser ut som jag alltid har drömt om. En kvinna som inte är fet, inte jättesmal men iaf inte fet. Jag sa innan operationen att jag ville ner till en 44:a iaf, då skulle jag vara nöjd. Då kunde jag handla kläder på den vanliga avdelningen. Nu är jag där. Men jag är långt ifrån nöjd. Jag ser en helt okej person i skyltfönstret men står jag hemma framför spegeln ser jag bara allt skinn som hänger överallt, allt fett som faktiskt är kvar (för jag är fortfarande långt ifrån smal). Det är lätt att börja fokusera på alla små fel som jag ser hela tiden.

Jag tror inte att andra ser alla felen jag ser. Jag är inte dum i huvudet, folk ser att jag inte är pinnsmal men å andra sidan kan jag känna att jag faktiskt smälter in. Jag är inte den största längre. Jag behöver inte skämmas. Ändå gör jag det, tex igår när jag gick in på Gina Tricot och MQ och letade kläder till midsommar. Jag går in och känner mig helt off, det här är butiker som innan varit helt otänkbara och jag känner hur alla tittar på mig och undrar vad jag gör där (egentligen  vet jag ju att dom inte alls tittar, dom bryr sig inte om mig alls). Nu struntade jag i det igår, provade tom kläder inne på Gina, den storleken jag tog var för stor, jag kan med andra ord ha deras kläder. Ändå tror jag inte på det...

Folk jag inte träffat på länge känner inte igen mig. Idag träffade jag en som vi brukar jobba med. Jag har inte träffat honom på länge. Jag gick fram till honom och sa hej Lasse! Han vände sig mot mig och sa lite försiktigt hej, sen tittade han på mig från topp till tå och upp igen. Sen tittade han en gång till innan han sa hej ordentligt. Jag har alltid varit stor, det är min idenditet, nu är den borta, jag kan inte längre gömma mig bakom min mur av fett. En helt ny känsla som jag måste lära mig att hantera. Enkelt kan tyckas men det är det inte...

Jag känner mig redo att visa lite före och efterbilder. Det är stort, det är hemskt... Jag satt just och tittade på bilder från förra sommaren, jag blir gråtfärdig. Hur såg jag ut?! Då var jag inte ens som störst? Frågan är om ni är redo? Hua, jag skämms men det är en del av mig, det var jag för bara ett år sen!



Den första bilden är från midsommar, bilden i mitten är från Alex kalas och den sista är med årets midsommarkläder. Små bilder, jag vet. Jag tar det ett steg i taget :)