När ska jag fatta?
Jag blir arg på mig själv. Nu är det snart fyra år sen jag opererades. Så mycket har förändrats. Men ändå är jag aldrig nöjd! Vad gör jag med mig själv? Jag vill gå ner mer. Magen är för stor. Jag äter för mycket. Tankarna är många. Och jag går hela tiden runt och tänker alla dessa negativa tankar. Konstigt att jag bränt ut mig? Okej, det här bara en del i det hela men det har nog inte hjälpt till att få mig att må bättre direkt...
Så satt jag här ute hos Matte och tänkte för mig själv. Jag har min egentid. Bara jag, en kopp kaffe, en smörgås och paddan. Vänta nu. Igår gav grannen mig en mjukisdress. Hon tyckte det var mer min färg än hennes. Hon är i mina ögon jättesmal, hon är aerobicsinstruktör och hälsosam. Jag trodde ju som vanligt att det här kan ju aldrig gå. Varje gång jag drar på mig något jag får av henne så tar jag ett djupt andetag och hoppas jag slipper skammen att det är för litet. Men vänta nu, den gick på! Tidigare har jag fått en klänning och en skinnjacka av henne, bägge två funkar.
Så om jag nu tycker att hon är så smal och fin och vi skulle känna dela garderob, varför känner jag mig så jävla fet jämt? Varför kan jag inte bara släppa det? Det går bara inte. När ska jag bli nöjd? Jag har spenderat hela mitt jävla liv på att banta och tycka jag är fet. Jag är inte fet längre. Jag måste sluta banta menar vet fan inte hur man gör...
Kommentarer
Trackback
