Jösses

Jag vet ärligt inte vad jag ska säga. Hur jag ska orka med den här skiten vet jag faktiskt inte. Men jag kör på. Jobbar, tränar, tar hand om barnen och hoppas på att nästa dag ska vara ljus. I dag är det ingen ljus dag. Verkligheten kom ikapp med buller och bång precis nu. Jag hoppas Qigongen kan hjälpa mig att glömma, om ens för en stund!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0