Lotta och familjen

I dag blir det jobba av! Lunchen är redo och ska bara packas ner i kylväskan jag var och köpte i går. Jag ser fram emot det, för första gången på länge. Jag slipper manövrera runt med en traktor inne i stan. Jag fickparkerade med nya bilen i går och vart nog kär! Jäklar vad enkelt det var :) Den är ju ändå 6,5 dm kortare än Volvon. Det gjorde mycket :)

 

Nu är det inte nya bilen som gör att jag är glad i dag. Jag känner att delar av mitt liv faller tillrätta och det är så skönt! I morgon ska barnen till pappa, jag och Matte ska få rå om oss själva i några dagar. Vi fullkomligen älskar att ha barnen hos oss. Vi har det jättekul då men i bland är det skönt att få vara bara vi.

 

Jag har kännt att jag varit på väg in i väggen. Jag har varit så stressad så jag inte vetat vart jag skulle ta vägen. Jag har inte sovit ut på länge. Jag kan ha sovit hur mycket eller lite som helst men ändå vaknat trött som en zombie. Jag insåg hur stressad jag var när jag skickade Alex till idrottsdagen i skolan med jeans på sig. Trots att jag 10 minuter innan läst att han skulle vara ombytt med träningskläder. Där och då ringde jag mina föräldrar som fick ta firmatelefonen. Redan känns det mindre stressigt. Jag hetsade upp mig över den där telefonen till max. Jag kommer att ta tillbaka den men jag måste få återhämta mig. Lära mig att koppla bort jobbet. Landa i allt.

 

Hela övertaget av firman hände i samband med att pappa hamnade dödssjuk på hjärtintensiven. Jag visste inte vad jag pysslade med och det ihop med att pappa var sjuk fick det rörigt. Jag försökte i ett år men nu måste jag få vila. Pappa tycker nog att det är rätt skönt också, han får vara behövd igen :) Han log från öra till öra när jag gav honom telefonen ;)

 

Samtidigt som jag lämnade bort telefonen började jag sköta min mat. Jag äter bra, har grönsaker till maten igen och är noga med vad jag äter. Promenader tar jag så ofta jag kan. Jag känner hur tankarna skingras och jag får annat att tänka på. Jag kan tänka på hur lyckligt lottad jag är, vilka fina barn och vilken fin fästman jag har. Matte har stått bredvid mig, kramat om mig när jag behövt och försökt att hjälpa. Men det här är en strid jag måste ta själv, en att ha honom bredvid mig är underbart! Jag har allt och äntligen kan jag börja känna att jag kan vara lycklig över det. Det är underbart!