Kärlek
Jag sitter i soffan, på en madrass på golvet ligger en sjuk liten Alex och sover. Jag tittar på honom och hjärtat hoppar till. Kärlek!
Jag har byggt en koja åt Alicia, hon tittar på mig, ger mig ett jätteleende och säger tack mamma! Kärlek!
Ligger bredvid Matte, tittar på varandra och bara håller handen och myser. Jo, nog fan finns det där ändå, Kärlek!
Jag släpper det gamla och tar in det nya med öppna armar. Inget eller ingen ska få dra en massa energi ur mig igen, det är inte värt det. Jag lever mitt liv och som det är just nu älskar jag det. Varje dag är underbar. Det är jobbigt att vara själv med ungarna mest hela tiden men det är värt det och jag vill inte ha det på något annat sätt.
Jag fick inte kärnfamiljen jag så länge höll fast vid. Jag har fått skapa en ny familj. En familj där jag är gladare och jag tror nog att barnen mår bättre när dom slipper mitt griniga humör. Jag tror nog att vi alla är gladare nu faktiskt ;)
Kommentarer
Trackback
