Lägsta notering!

Fick mig en chock när jag hoppade upp på vågen i morse! 57,7 kg! Ett nytt lägsta är nog rapporterat. Jag minns inte riktigt vad jag vägt som minst faktiskt så det kan vara så att jag varit nere på det tidigare men jag tror inte det iaf ;) Något måste jag ju göra rätt iaf! Då är det bara 1,7 kg kvar till mitt mål. Sen får jag vänta till efter bukplastiken för då kommer ju en del skinn att tas bort och då blir det ytterligare lite er. Jag vill helt ärligt inte bli för liten. Jag har inget behov av att ha ett bmi på 19, lite måste finnas kvar att ta i :)
 
Jag kan inte fatta hur långt jag har kommit. När jag bestämde mig för att göra operationen så hade jag som slutgiltigt mål att gå ner till 59 men jag trodde aldrig att det skulle gå. Jag hoppades på att kunna köpa kläder i vanliga storlekar, storlek 42 tror jag var målet från början. Minst dit ville jag iaf. Jag hade ju ändå 54 när jag började så jag trodde aldrig att jag skulle kunna komma ner till mindre än så.
 
Nu sitter jag här. Snart 2 år senare och 48 kg lättare. Har 36/38 i dom flesta kläder. Men för alla som tror att en operation löser alla problem och att det är fusk så tycker iaf inte jag att det stämmer. Jag har fått kämpa, det är lätt att falla tillbaka i samma gamla hjulspår och man får kämpa dagligen. Jag måste träna ofta, jag älskar mat men vägrar att bli fet igen! Aldrig mer. Jag älskar mitt liv, jag älskar att vara en i mängden. Ändå så sticker jag ut, jag ska inte låtsas som att jag inte gillar den uppmärksamhet jag numera kan få när jag är ute.
 
Ibland kan jag få galna tankar som att jag nog ska gå ner till 49 kg. Jag vill väg under 50. Nej, det vill jag inte och jag kommer inte ens att försöka men tankarna kan komma ibland. Jag tror det beror mycket på rädsla. Hur ska jag göra nu? Jag har ända sen tonåren, i över 20 år, kämpat för att gå ner i vikt. Nu står jag här och är snart i mål. Hur gör man när man står still i vikt? När man inte kämpar för att nå en mindre siffra på vågen? När vet man att man är nöjd? Hur känns det att vara nöjd? Att inte vakna varje morgon och fundera på hur mycket man väger just den här dagen? Jag vet ärligt inte, jag är lite rädd inför det faktum att jag snart är där. Snart är jag i mål.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0