Hat!
Hat är ett starkt ord. Men vet ni vad? Jag HATAR att vakna med en dundrade huvudvärk! Det känns som hela dagen blir förstörd :( Men nu kan det bara bli bättre! Om en liten stund borde mina älskade ungar komma hem igen! Det är ju inte FRedriks helg utan han tog dom bara tor-lör morgon för att han inte hade dom på nyår. Alex tyckte verkligen det var lyx att få åka hem till pappa två helger i rad. Att det inte är så förskräckligt långt till nästa gång, gospojken. Han saknar verkligen sin pappa...
Nu har jag inte skrivit några positiva på två dagar. Inte för att jag inte har haft något positivt utan för att jag somnat ifrån det och glömt bort det :) Just nu känns det som livet leker faktiskt! Det är läskigt hur upp och ner det kan vara. För bara 1½ vecka sen föll jag djupt igen och nu är jag långt över ytan igen. Jag har börjat att tänka på mig själv, något jag ALDRIG gjort förut och jag tror att det är just det jag behöver! Jag kan känna att livet faktiskt kommer att gå vidare, jag kommer att gå vidare och komma ut som en bättre och starkare människa på andra sidan!
Jag skrev ju tidigare att jag nu bara skulle bry mig om mig. Att jag vägrar att ha dåligt samvete över att jag inte orkar träffa nya människor. Det är där jag är nu. Jag är med mina vänner och min familj och det får räcka tills nu. Jag stressar inte vidare, det gjorde jag tidigare och hamnade i den djupaste svackan jag varit i. Nu är det jag som gäller. Jag känner mig så gräsligt ego men jag måste för min egen skull. Jag måste komma ur det här och då kan jag inte hålla på att tänka på att andra blir besvikna på mig.
Nu har mina ungar kommit så nu ska jag byta på Alicia (jag sa att han bara skulle lämna dom här eftersom det vart så tidigt så det är inte så att han brukar lämna Alicia med en smutsig blöja ;)), ge Alex frukost (samma sak där, lämna dom innan frukost när det blir så tidigt) sen ska jag sätta mig i soffan och gosa med dom! Jag funderar på om vi inte skulle plocka ner granen idag, det börjar nämligen ramla kulor här hemma nu, så det känns som det är dags nu, hehe!
Nu har jag inte skrivit några positiva på två dagar. Inte för att jag inte har haft något positivt utan för att jag somnat ifrån det och glömt bort det :) Just nu känns det som livet leker faktiskt! Det är läskigt hur upp och ner det kan vara. För bara 1½ vecka sen föll jag djupt igen och nu är jag långt över ytan igen. Jag har börjat att tänka på mig själv, något jag ALDRIG gjort förut och jag tror att det är just det jag behöver! Jag kan känna att livet faktiskt kommer att gå vidare, jag kommer att gå vidare och komma ut som en bättre och starkare människa på andra sidan!
Jag skrev ju tidigare att jag nu bara skulle bry mig om mig. Att jag vägrar att ha dåligt samvete över att jag inte orkar träffa nya människor. Det är där jag är nu. Jag är med mina vänner och min familj och det får räcka tills nu. Jag stressar inte vidare, det gjorde jag tidigare och hamnade i den djupaste svackan jag varit i. Nu är det jag som gäller. Jag känner mig så gräsligt ego men jag måste för min egen skull. Jag måste komma ur det här och då kan jag inte hålla på att tänka på att andra blir besvikna på mig.
Nu har mina ungar kommit så nu ska jag byta på Alicia (jag sa att han bara skulle lämna dom här eftersom det vart så tidigt så det är inte så att han brukar lämna Alicia med en smutsig blöja ;)), ge Alex frukost (samma sak där, lämna dom innan frukost när det blir så tidigt) sen ska jag sätta mig i soffan och gosa med dom! Jag funderar på om vi inte skulle plocka ner granen idag, det börjar nämligen ramla kulor här hemma nu, så det känns som det är dags nu, hehe!
Kommentarer
Postat av: Veronica
Det som räknas är väl att det går längre och längre mellan svackorna =) och att man kommer ihåg att när man är i en, att man kommer upp snart igen och att det är ok att vara ledsen.
Trackback
