Lotta och familjen

Det blir lite mycket städsnack här just nu känner jag. Men ni anar inte hur jävla skönt det är att få det rent. När jag började att dammsuga varje dag och dammsög under soffan var och varannan dag så trodde jag att jag vet extra deppig. Jag har alltid funkat så, när jag är deppad snöar jag in mig på något. Det kan vara blommor tex, att alla blommor mår skitbra och är jättefina och så när jag börjar må bättre dör dom...

Men så började jag tänka. Undra om det inte är så att jag mår bättre än på länge och att det är därför jag har ork och energi att faktiskt göra något? Jag ska inte säga att jag var olycklig när jag var med Fredrik men levde jag egentligen det liv jag ville? Jag önskar att det hade varit annorlunda. Att jag fått mer hjälp, att han varit hemma mer och då kanske jag hade varit annorlunda också. Vi var väl helt enkelt inte menade för varandra, vi är för olika. Han har sina kompisar och intressen som är jätteviktiga för honom, viktigare än jag någonsin kommer att förstå. Jag kan inte förstå att det är viktigare att vara med vännerna än att vara hemma med sin familj men för honom är det så och det är bara att acceptera. Jag vart obstinat och vägrade ta hand om allt själv och gav då upp städningen. Det var liksom minst viktigt. Nu är det jätteviktigt för mig. Det är så skönt att ha ett normalt hem, ett hem dit jag kan ta folk utan att skämmas! Det är underbart!