Lotta och familjen

Är dagen bra eller dålig? Svårt att säga för jag vet inte. Både och tror jag. Efter att igår kommit hem från jobbet och hittat disken som F lovade att ta hand om (eftersom det var hans och ungarnas) och dessutom hittat soppåsen han lovade att ta ut så känner jag någonstans att jag är trött på att vara en hushållerska. Hjärtat skriker av sorg men hjärnan säger att ja, kanske kan jag få det bra även utan honom? Just nu vet jag inte om jag riktigt tror på det men jag måste tro.

Bara två (eller tre) dagar kvar beroende på när han får tag i en bil som kan köra grejerna. Jag känner mig stressad, jag vill inte. Det blir så uppenbart att det faktiskt är över sen. Idag har jag packat ner handdukar och lakan till honom. Tur som hade jag sparat alla hans gamla handdukar så det har han gott om. Lakan är det sämre med, jag hittar inte ett av dom han ska få ta med sig. Han får ta ett annat så länge för det lär ju ligga någonstans och skräpa. Det känns så jobbigt att packa ner saker och veta att det är för att han ska flytta, så fel... Men nu är det som det är...