Lotta och familjen

Jag borde njuta men det är svårt. Jag sov iaf till klockan 9 imorse, det var länge sen. Jag fick gå upp och göra en kopp kaffe till mig i lugn och ro utan att behöva tänka på välling, smörgåsar och yoghurt. Men det är svårt att njuta, även om jag vet att jag borde. Jag vill bara ringa och kolla hur det går men vill inte störa. Vill inte att det ska låta som att jag kollar upp dom, jag vet ju att han kan ta hand om dom.

Jag hoppas att dom är riktigt jobbiga mot honom, sådär som dom kan vara mot mig ibland. Så han får uppleva lite hur jag har det. Troligen är dom väl som små ljus, bara lugna och snälla. Det skulle inte förvåna mig en sekund... Jag önskar dom kunde sakna mig lite iaf. Alex saknar mig aldrig säger han. Jag förstår ju att det beror på att han träffar mig så mycket så när han väl är med pappa så har han inte tid att sakna mig men det gör ändå ont när han säger att han alltid saknar pappa massor men mig saknar han minsann aldrig. Han lovade dock att försöka att sakna mig liiite iaf, alltid något :) Och min lilla skrutta, som snyftade när pappa tog vagnen och jag sa hej då :( Hon fattar ingenting...