Lotta och familjen

Jag skulle skrikla och gråta igår. Det gick sådär. Jag fastnade med min mat framför TVn och sen somnade jag vid 21-tiden i vanlig ordning. Jag skulle behövt vara ensam en av dagarna i veckan istället. Idag kommer dom vid 17-tiden eller nått. Alex ska på bowlingkalas klockan 14 en bit bort så jag får vänta tills efter det.

Det har faktiskt varit ganska skönt det här dygnet. Får man ens säga så? Jag har dom ju dygnet runt annars så lite avlastning är rätt skönt. Att bara få vara jag en stund! När Fredrik flyttar närmare oss kommer han att ha ungarna från fredag kväll och sen lämnar han dom på måndagen på fritids/dagis. Vilken omställning... 3 nätter utan mina älsklingar, hur sjutton ska det gå egentligen? Men man vänjer sig väl, vilket annat val har man? Det är liksom hela grejen, jag är tvungen att vara utan dom, jag har inget val. Att lämna bort dom ett par dagar för att åka på semester eller nått är en annan sak. Nu är jag tvungen. Jag är tvungen att lämna dom till en människa som sårat mig så djupt. Jag vill å andra sidan inte lämna dom till någon annan, jag vet att han tar bra hand om dom. Han är deras pappa och dom älskar honom djupt...