Lotta och familjen

Det känns skönt på något sätt. Nu har han återigen bevisat vad han går för. Bristen på empati och förståelse. Bara han har det bra så är allt bra. Att jag och barnen mår dåligt är inget viktigt. Idag är det första dagen som jag känner att jag inte vill ha honom tillbaka! Så jävla skönt! Jag är inte ens ledsen, inte avundsjuk, ingenting. Nu får någon annan ta ansvar för honom, han har aldrig gjort det själv och jag trodde faktiskt han ville "lära" sig det nu men han hittade någon ny mamma direkt. Vilken tur för honom.

Nu ska jag gå vidare, ordentligt, på riktigt! Det kommer att komma bakslag, det förstår jag men just nu känns det bara skönt!