Lotta och familjen

Efter ett samtal med Fredrik igår undrar jag vad folk som bara hör hans sida av det hela egentligen tycker om mig? Han anser nämligen att jag inte gör något annat än skäller på honom hela tiden. Jag har inte gjort något bra alls under den här tiden men han har inte gjort annat än stått på tå för mig. Jag har ju bara varit en hagga tydligen, därför fixade jag en lägenhet till honom. Inte bara ett andrahandskontrakt utan ett förstahandskontrakt. I stockholm... Men jag kastar bara skit.

Det som hände igår var att Alex bad mig att säga en sak till honom. Alex själv vågade inte, han är rädd att pappa ska bli arg och inte vilja träffa honom mer. Tydligen kom jag åt en öm tå för jävllar i helvetet vad skäll jag fick. Han lugnade sig och vi är vänner igen men nu står jag vid ett vägskäl. Jag har två val. Ska jag våga säga allt som händer, både positivt och negativt eller ska jag bara hålla käft. Jag tänker inte bara berätta dom bra sakerna som händer för att göra honom gladare. Nu har det varit en hel del turbulens i Alex liv, jag har berättat och Fredrik har tagit det som att jag bara skyller på honom. Men varför skulle jag ringa varje gång Alex säger att jag gör fel? För jag gör också fel men jag tar åt mig och försöker att ändra på mig.

Jag får väl inse att jag inte är omtyckt av hans kompisar men jag skiter i det, jag har egna. Dom flesta har ju inte gillat mig alls och kämpat hårt för att detta som skett ska ske. Grattis, ni lyckades.