En chock
För ett tag sen var det soppkväll i skolan. Fredrik kom också då. När vi skulle hem ramlade en hundbajspåse ur hans ficka. Jag frågade direkt vem han träffar som har hund. Nej, vi har dom och lägger skruv i på jobbet *flin flin* Jag trodde inte på honom, för det där jävla flinet han hade... Efter det har jag flera ggr frågat om han träffat någon ny pga olika saker som hänt men nej då. Det var minsann bara mina hjärnspöken som talade.
Så igår pratade jag med honom, han lät jättestressad. När jag frågade varför sa han att det inte var något. VOFF! En hund skällde och jag frågade då direkt, vart är du? Ehh, ja alltså hos, ehh Anders kompis. Ehhh... Anders kompis! Nu har jag inte tid mer. Så hände det lite saker med Alex igår och jag behövde verkligen prata av mig. Jag smsade och tom i smset kunde han låta avisande och jag förstod direkt. Så jag skrev och frågade om "Anders kompis" var viktigare än hans barn. Då sa han att det var mina hjärnspöken som pratade igen.
Så idag ringde jag för att prata om det som hänt igår men som vanligt fanns det viktigare saker för honom att göra (handla tvättmedel). Så jag åkte till COOP. Och där kom han gåendes. Med hunden... Hunden hade ett fint rosa huvud (moget?). Jag körde in och frågade direkt vems hund det var. Flinet kom på läpparna igen och han svarade: Anders kompis, jag är hundvakt. Ljug inte för mig, säg som det är, har du träffat någon ny? Och ja, det hade han ju gjort.
Jag hade rätt! Det var inte bara mina hjärnspöken som han försökt få mig att tro! Jag är inte dum i huvudet! Åldern på kvinnan får mig bara att tycka att han är pinsam. Jag är inte ens ledsen, jag skäms å hans vägnar faktiskt! Jag är jävligt besviken att han ljög för mig och fruktansvärt ARG och FÖRBANNAD för att han försökt tuta i mig att det var MIG det var fel på, att jag bara inbillade mig! Vem fan ger honom rätten att bete sig såhär? Han säger att dom bara träffats i en månad men eftersom han redan presenterat henne för sina föräldrar så tror jag rätt lite på det. Men han verkar tro att jag är dum i huvudet på riktigt!
Så igår pratade jag med honom, han lät jättestressad. När jag frågade varför sa han att det inte var något. VOFF! En hund skällde och jag frågade då direkt, vart är du? Ehh, ja alltså hos, ehh Anders kompis. Ehhh... Anders kompis! Nu har jag inte tid mer. Så hände det lite saker med Alex igår och jag behövde verkligen prata av mig. Jag smsade och tom i smset kunde han låta avisande och jag förstod direkt. Så jag skrev och frågade om "Anders kompis" var viktigare än hans barn. Då sa han att det var mina hjärnspöken som pratade igen.
Så idag ringde jag för att prata om det som hänt igår men som vanligt fanns det viktigare saker för honom att göra (handla tvättmedel). Så jag åkte till COOP. Och där kom han gåendes. Med hunden... Hunden hade ett fint rosa huvud (moget?). Jag körde in och frågade direkt vems hund det var. Flinet kom på läpparna igen och han svarade: Anders kompis, jag är hundvakt. Ljug inte för mig, säg som det är, har du träffat någon ny? Och ja, det hade han ju gjort.
Jag hade rätt! Det var inte bara mina hjärnspöken som han försökt få mig att tro! Jag är inte dum i huvudet! Åldern på kvinnan får mig bara att tycka att han är pinsam. Jag är inte ens ledsen, jag skäms å hans vägnar faktiskt! Jag är jävligt besviken att han ljög för mig och fruktansvärt ARG och FÖRBANNAD för att han försökt tuta i mig att det var MIG det var fel på, att jag bara inbillade mig! Vem fan ger honom rätten att bete sig såhär? Han säger att dom bara träffats i en månad men eftersom han redan presenterat henne för sina föräldrar så tror jag rätt lite på det. Men han verkar tro att jag är dum i huvudet på riktigt!
Kommentarer
Trackback
