Lotta och familjen

Idag är det ingen bra dag för Alex. Det var match idag och dom förlorade med 11-1, det är ingen lätt förlust när man står i mål. Han började att tvivla på sig själv och när vi gick därifrån bröt han ihop fullkomligt. Jag fick sätta mig på knä och han kastade sig runt halsen på mig och riktigt hulkade :( Då var det jobbigt att vara mamma!

Han skulle aldrig mer stå i mål. Jag såg att tränaren var kvar länge på planen så jag frågade om han ville gå upp och säga till tränaren att han inte ville stå nästa match, jag hoppades på att tränaren skulle hjälpa till lite. Jag sa till honom att Alex inte ville stå nästa match, att det tagit hårt på honom den här gången. Tränaren skötte det hela riktigt bra, han satte sig ner på knä, gav Alex en kram och förklarade för Alex varför det alltid är han som får stå även om han släpper in många bollar. Det är helt enkelt för att han är så duktig! Men ville han spela ute nästa gång fick han självklart göra det, det finns alltid någon annan som kan stå.

Jag märkte direkt att det var något som inte stämde idag, han var off från början. Han är lite hostig så kanske har han nått i kroppen. Eller så kan det bero på att jag lyckades skjuta en boll rätt i skallen på honom precis innan matchen, det hjälpte nog inte iaf att han fick en hård boll rätt på kinden. Men jag vart så till mig när jag orkade springa runt och jaga bollen och skjuta på honom. Det var ju liksom ett stort mål med hela operationen och nu orkade jag men nästa gång ska jag ta det lite lugnare ;)