Lotta och familjen

Allt känns så konstigt. För bara några månader sen planerades julen ihop med Fredrik och nu sitter jag här ensam med allt. Jag har bakat lussebullar, kokat knäck och chokladkola, ska sätta upp julgardinerna och köpa gran. Alle gör jag själv. Det känns så konstigt. Jag får ge mina barn en jul. Bara jag, ingen hjälp alls, bara jag... Det är så fel...

Jag mår bra i mig själv fortfarande men det känns bara så fel. Det var inte såhär jag ville att mina barn skulle ha det. Dom skulle ha sin mamma och pappa hos sig hela tiden. Det här är fel... Jag hoppas bara jag kan ge mina barn en fin jul. Att jag kan räcka till. För det är det som är jobbigast. Att alltid räcka till. Jag är ensam, jag kan inte dela upp mig på två.

Alex har slutat att sova. Ikväll fick jag krypa till korset och be Fredrik om hjälp. Han måste prata med Alex för det går inte att Alex vägrar att somna. Han kan lätt sitta uppe till 23 och när jag väl får honom i säng kommer han upp och har ont i hjärtat eller funderar på om jorden ska gå under. Jag tar det på allvar men det är lite konstigt att det bara händer dom kvällarna han inte vill sova. Det börjar att kännas som han utnyttjar det hela och det är inte okej, ropa varg är aldrig bra. Jag håller dessutom på att gå under av trötthet! Några nätters sömn varannan helg funkar inte alls, jag måste få sova även på vardagarna... För att inte tala om att Alex är trött konstant och måste sova mer!