Fotbollsmatch igen

Idag var det dags igen. 9 förväntansfulla ungar stod redo för att vinna en match. Nu blev det inte riktigt så tyvärr. Förlust igen, den här gången med 13-0 :( I halvlek stod det 8-0 och efter det bytte dom målvakt och Alex fick ta platsen mellan stolparna. Han är grym! Eftersom ingen stod bakom målet när han stod gick jag bort och stod bakom honom och peppade och sa till honom vad han skulle göra. Det är inte lätt att veta när det är inspark eller hörna, eller när han ska kasta eller när det är andra lagets boll. Efter ett tag kom en annan pappa och ställde sig där och domderade. Jag ville be han fara åt helvete men dom vet ju inte att jag faktiskt har stått i mål och faktiskt var jävligt duktig när jag var på topp.

När jag gick därifrån eftersom jag insåg att Alex bara blev förvirrad av att ha oss bägge där kom tränaren fram till mig och konstaterade att Alex är GRYM i mål! Ja, det ligger i generna ;) Det var verkligen inte bara smör utan jag såg på honom att han verkligen var imponerad av Alex målvaktsspel.

Jag har haft lite problem med att han vill stå i mål. Någongång under min fotbolls eller handbollsperiod har någon sagt till mig att jag står i mål för att jag är lat och inte orkar springa. Det där har etsat sig fast i min hjärna och jag fick panik när Alex började visa intresse för att stå i mål. Betyder det att han också är lat? Det här berättade jag för min sjukgymnast efter operationen. Hon slog dock ur mig alla dom tankarna. Jag började tänka annorlunda och blev sur för att någon förstört så mycket för mig. Tagit lyckan att faktiskt vara jävligt grym på något ifrån mig. Idag kan jag faktiskt säga att jag var grym i målet! Det ligger i Alex gener. Jag minns hur jag släpade med mig pappas målvaktsskydd till skolgården (pappa stod i hockeymål) redan på mellanstadiet och spelade bandy med grabbarna. Klasskompisarna ville vara med i mitt lag för dom visste att jag höll tätt bakåt. Därför blir jag sur att jag fått höra att jag var lat, jag har ALLTID velat stå i mål helt enkelt.

Nu betyder det här att Alex vill målvaktsträna så självklart ställer jag upp och hjälper till. Jag blev tränad av pappa och nu fortsätter traditionen :)

Jag är iaf jävligt stolt över killarna! Dom gav inte upp utan kämpade vidare trots att dom låg under med massor och trots att dom var trötta som sjutton för att dom spelade på en 7-mannaplan. Underbara killar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0